Utan din skugga

Utan din skugga

det var så längesen nu

vi älskade varandra

går nu i monofoni

gör det svårt att andas

 

försatt mig i ett vakuum

ett gränsland långt långt borta

ditt hjärtas tomrum förblir

en igenbommad grotta

 

för ingen som stiger ombord

på ett sjunkande skepp

du sa det kort och koncist

och så beundrande lätt

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

önskar du kunde se mig

när regnet piskar mig blodig

men dina ögon är bleka

och dess blick melankolisk

 

det gör så ont att smaka

sötman av ditt namn

jag är din bortglömda eka

som du aldrig ror i land

 

skulle du ens vilja gråta

om mitt hjärta sluta slå

vet inte om jag vill veta

men vet att jag vill förstå

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

de gånger jag ser dig

så oförglömligt vacker

lyfter din blick upp mot skyn

som för att visa mig föraktet

å det

gör så ont att minnas ett vi

men att se ett jag och ett du

som inte ens kan ta mig i hand

det dödar mig långsamt

 

snälla ge mig en chans

att få känna din skugga en gång till

en allra sista dans

låt oss skiljas med leenden inuti

för jag har slutat att känna

sen du skar ut mitt hjärta med en rostig kniv

inget av då kan förändras

men utan dig vid min sida finns ingenting

och det gör så ont

 

det var så längesen nu

men det känns som igår

våran kärlek är över

men mina känslor består

 

försökte göra det rätta

men att älska någon är svårt

två brustna hjärtan som blöder

men bara ett av dem slår

Dockteater (Utan utan utan)

Dockteater (Utan utan utan)

du räddade mitt liv

höll kniven mot min strupe

släppte

 

taget om dess grepp

så hänsynslöst och oförklarligt

hårt

 

som ett färglöst löv

tumult i vinden blåste

du

 

nytt liv i gamla vindar

i stormens sus

där vandrar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

 

försöker bygga ett försvar

en mur på falska grunder

som ett prata med ett barn

vackra ord följt av blixtar dunder

 

vi definieras av

våra val och våra tankar

ett krav att slippa krav

i vårt hav på botten

där drunknar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

försöker minnas vad du sa

ett nocturnesvart skratt i regnet

ifrån en himmel klar

kom ditt vrede så fånigt enkelt

 

lämnades jag kvar

en ängslig själ förföll

men dina kåta ögon gav

mig en sista blick

där är jag fängslad än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

en fågel i handen

flurazepam utblandat med vin

där i det djupaste vattnet

ett plötsligt rus av adrenalin

 

du bad mig stanna för natten

satt i klovar bakom din rullgardin

jag tror nog att det var skrattet

och din nakna kropp

som förtrollade min

~

*en dockteater du har mig i fångenskap och du drar mig längs trottoarer av glas och du sa följ kameran i den konkav som du la i din regi – hundra i vår publik – du styr mig från ditt bås på vinden ovan ljus och blå kulisser ligger det en hund begraven – inte du som gör de valen – gör allting för vem som helst när jag väl får känna smaken utav sötman de kan bringa – har nyckeln kring din bringa – snälla hjälp mig jag vill ut inte ruttna i din bur – ger inte ens ett ljud – av med hatten ser ett ljus men du säger en ska inte buga innan showen är slut…*

så jag följer dig