Fotspår i sanden

Fotspår i sanden

ekot hänger kvar

ett ljud som ingen hör

söker efter svar

på frågor som aldrig ställts

 

haltar i ruiner

som en gång var vårt hem

vem märker en orkan

när ens hjärta står på glänt

 

det är först i det tysta lugnet

efter stormen som dina knän

viker sig för rädslan

som tynger din nakna själ

 

som fotspår i sanden så sköljs de bort

orden som en gång betydde nåt

ängsliga löv i en sommarvind

längs vågornas sång där vi somna in

 

som fotspår i sanden så glöms vi bort

konturerna finns kvar likt ett minne blott

ditt hjärta försvann till en annan strand

men kärleken min den är likadan

 

luften den är kvav

vi lämnade den så

i ögat står jag kvar

bland känslor som aldrig känts

 

en kärlek tunn och sliten

jag tog en kniv och skar

du tvättade bort vårt blod

med en tvål lika röd som jag

 

kvar på toppen av ett isberg

vid en strand där vågor slår

mot kusten som ett täcke

där vi båda en gång sov

 

som fotspår i sanden försvinner vi

en kvarlämnad kropp ligger kall och vit

dess kamp efter liv leder ingenstans

min själ förblir fast mellan hav och land

 

som fotspår i sanden så glöms den kvar

kärleken vi delade du och jag

vid regnbågens slut längs en horisont

bland hetta och regn så blir väntan lång

 

tråden brister snart

tanken den var fin

en dröm ack underbar

men så ungdomligt naiv


som vind i en snöstorm

som vattnet i vin

som sömnlösa tårar

i en tragedi

som ord i en sång

som glöd i en brand

som sol över en

hundragradig strand

det hamnar i skuggan, överses

som blod från ett hjärta som sitter fel

som fotspår i sanden

fuktig och kall

 

det betyder inget alls.

Låt askan bli min jord

Låt askan bli min jord

vid horisontens slut

där drömmar får vara vad de vill

ett brutet sigill

visar dig dit

 

minnena

lämnar vi kvar

de vi en gång var

har vittrat ner till sand

 

och tiden den lämnar inga spår

den läker inga sår

den håller dig vid liv

håll mig vid liv

 

när du gör det, gör det snabbt

dra inte ut på lidandet

när du lämnar, lämna allt

du måste våga, måste låta

askan bli min jord

 

där stjärnbilderna möts

vid en utkant av hopp och misär

ett sista farväl

där hittar du mig

 

vårvinden

viner så sval

den lämnar mig svag

när den viskar ditt namn

 

och tårar de lämnar inga spår

jag räknar inga år

jag räknade med dig

jag älskade dig

 

när du gör det, gör det snabbt

dra inte ut på lidandet

när du lämnar, lämna allt

du måste våga, måste låta

askan bli min jord

 

jag älskade dig

Drömmar brinner tyst

Drömmar brinner tyst

ännu ett år

har blivit sand

vill vända håll

lämna allt jag kan

 

jag vill lära mig att leva

så som människor gör

jag är en ynklig själv, förlegad

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar 

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

 

en racklig båt

din hud sockervit

ett oändligt hav

en blick full av liv

 

där sjunker jag bredvid dig

utan båt och utanför

jag är en ynklig själ som vikt sig

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det brast tillslut

(det brast tillslut)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

(men det går)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

men det går

 

Timglas utan sand

Timglas utan sand

en vacker melodi

som läpparna tar emot

men tonerna saknar liv

och jag får inte ut ett ord

tunga stenar ligger

oftast kvar längs ån

gör ont när vatten rinner

men du försöker ändå

vill bjuda upp till dans

men benen de står still

svanslös med en svans

inget räcker till

ett rum med tusen speglar

ser allt utom mig själv

när tårarna börjar blekna

börjar det om igen

ett timglas utan sand (tiden går)

tiden den står still (rinner ut)

när känslorna kommer fram (tiden går)

räcker jag inte till (bara minnena består)

vill inte längre känna (tiden går)

vill inte va mig själv (rinner ut)

jag hatar att erkänna (tiden går)

men jag behöver din hjälp (bara minnena består)

fast vid horisonten

kan inte blicka mer

till drömmen är jag fången

och du är allt jag ser

verkligheten bränner

ett vrinnande värmeljus

så mycket som man känner

försöker att blåsa ut

när visarna lämnat klockan

vill jag va din vän

fast när ljuset börjar slockan

börjar det om igen

ett timglas utan sand (tiden går)

tiden den står still (rinner ut)

när känslorna kommer fram (tiden går)

räcker jag inte till (bara minnena består)

vill inte längre känna (tiden går)

vill inte va mig själv (rinner ut)

jag hatar att erkänna (tiden går)

men jag behöver din hjälp (bara minnena består)

 

pulsen går i hundratretti, hjärtat bultar snabbt

kroppen skriker efter räddning, men ingen hör dess kall

röda ögon kallsvettig, håret i givakt

tanken på din närhet är det enda som håller mig i schack

 

schack matt, fuck allt, är det kärlek som jag känner?

vänner är underbart men det bränner så varmt, stämmer ej

hur rysningar väller, när din doft når mina sinnen

å när vi håller händer så blixtrar det ifrån himlen

 

hela kroppen den vill sova, men hjärtat bara värker

hjärnan spelar blåsorkester utan att noter läses

ett inbördeskrig, båda fronter är i öppen eld

men ingen som överlever striden när du krigar mot dig själv

 

ett timglas utan sand (tiden går)

tiden den står still (rinner ut)

när känslorna kommer fram (tiden går)

räcker jag inte till (bara minnena består)

vill inte längre känna (tiden går)

vill inte va mig själv (rinner ut)

jag hatar att erkänna (tiden går)

men jag behöver din hjälp (bara minnena består)

 

en vacker melodi

läpparna tar emot

vill sjunga den med dig

men jag saknar mod


den tunga stenen ligger

kvar vid samma damm

du kämpar och du sliter

men jag är likadan


ja jag är likadan

men älskar dig tusenfallt

utan någon chans

i detta timglas utan sand