Ordlöst mörker (âme soeur perdue)

Ordlöst mörker (âme soeur perdue)

möt min blick

i natthimlen

du som aldrig

älskat förut

 

vill ge dig nåt

att leva för

du som inte 

vågat tills nu

 

en sommarnatt

en solnedgång

en bänk, en kyss

ett liv

 

av väntan slut

bland tårars sus

ska himmelen

öppnas på nytt

 

i dina ögon

ett universum

av outforskade

land

 

å i ditt bröst

ett hjärta tyst

en spricka från en

kollaps

 

det kom så fort

en blick, tre ord

två sekunder av

eufori

 

kallsvett, gåshud

det är vår tur nu

att få somna med hopp

bredvid

 

du har varit ensam länge nu

dina hälar härdade av grus

 

ett blodrött mörker hänger över dig

bara mitt hjärta hör vad du gör med mig

 

ja du har varit ensam länge nu

men dina tårar reflekterar ljus

 

en livslång längtan hänger över mig

bara ditt hjärta hör hur jag behöver dig

~

 

din tystnad säger mig

mera saker om dig

än vad ord nånsin kunnat

 

å din

skyddssökande blick

visar mig vem jag är

 

det är det mest

logiska som finns

du och jag

 

tillsammans kan vi klara det här

(tillsammans ska vi klara det här)

 

du har varit ensam länge nu

dina hälar härdade av grus

 

ett blodrött mörker hänger över dig

bara mitt hjärta hör vad du gör med mig

 

ja du har varit ensam länge nu

men dina tårar reflekterar ljus

 

en livslång längtan hänger över mig

bara ditt hjärta hör hur jag behöver dig

 

ja du har varit ensam länge nu…

 

…men aldrig mer

 

möt min blick

i natthimlen

så vi tillsammans

kan se solen gå upp

igen

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

mina röda ögon
läser de ord
som reflekteras i den
pöl

som dina tårar smaksatt
urskiljer ångest
i dess renaste
form

 

kanske är jag naiv
som försöker men
har inget annat val

för utan dig som du
förblir jag
ensam med mig själv

likt en ensam brandbil
som skvätter vatten
på en sol

vars värme lockar
jag vill
slukas i din eld

 

ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 


mina svala händer
klättrar långsamt
längs din iskalla
hud

som har gått i motvind länge
härdats genom hagel
åska, regn och
snö

om ensammast är starkast
så är vi ensamma
tillsammans

det är i dina brister
som
ljus kan sippra ut

likt en pelargon
som kapats
från sitt trygga bo

på väg att vissna
låt mig
va din spruckna vas

 


ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 

ett pussel inkomplett
mitt är likadant
tiden bytte månad
vi två vi blev kvar

du som så länge väntat
på en kärlek i rustning klädd
men du fick någon lika svag
du kan komma nu jag är beredd

Svartvitt (tårstänk)

Svartvitt (tårstänk)

 

becksvart

blodstänk

iskall

tomhet

 

skändad

lämnad

ensam

så ensam

~

 

kritvit

tårdränkt

växande

molnighet

 

fjättrat

hjärta

smärtsamt

så smärtsamt

~

 

svartvit

eldsjäl

aldrig

nån där

 

blöder

söker

livslust

nån livslust

~

En sån som jag

En sån som jag

tystnaden

den smakar salt

i regn

 

en inre röst

hon sjunger dig falskt

till sängs

 

ord som länge

höll sig små

i mig

 

men mot din hud

blev de så stora

som du

 

en injektion av splittrat glas

ett tappat mod som sen blev kvar

frågorna känns retoriska nu

när de står på rad

 

en droppe i ett stort svart hav

jag säger älskling du är allt jag har

men en sån som du faller inte för

en sån som jag

 

blodet

pumpar alltid snabbt

med dig

 

å varje ord

det blåser kallt

i mig

 

du måste leva

för att kunna dö

min vän

 

munnen ler

svärtan undangöms

igen

 

naken som ett litet barn

ett tappat skäl vars själ du stal

en sista fråga lika ful

som söker svar

 

en droppe i ett stort svart hav

jag säger älskling du är allt jag har

men en sån som du faller inte för

en sån som jag

 

du går iväg, jag går isär

du lämnar kvar, en sprucken värld

vill inte leva, kan inte dö

det är bara så jag är

Krokodiltårar

Krokodiltårar

ensam

bara stjärnorna ser

tårarnas blanka spår

längs min kind

 

väntan

på någonting mer

en famn att kalla min

bara min

 

längtan

efter något som känns

nåt annat än det här

något varmt

 

fängslad

min vision är bortbränd

en rödrandig arm

blir min flykt

 

vinden blåser kallt

i såren ligger salt

vi alla dör ibland

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig

~

 

drömmar

inte längre i färg

aldrig lagom grått

bara svartvitt

 

hudlös

allt är dalar och berg

jag hatar det jag fått

den jag blivit (den jag är)

 

din kropp den går iväg

min kropp den går isär

jag håller i vår värld

för du ska aldrig, aldrig, aldrig lämna mig

~

 

långsamt

å så långsamt

går så långsamt

alltid långsamt

allt för långsamt

å så våldsam

blir så våldsamt

aldrig nånstans

å långsamt

så tappar jag kontroll

 

kan inte andas mer

men vågar inte dö

impulser drar mig ner

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig

 

 

 

Kristaller

Kristaller

stormen

lämnar ingen oberörd

en vit flagg hänger högt i skyn

myror i inbördeskrig

 

bara svart och vitt

regnet tungt av arsenik

dina läppar mot min hals

ljuset kämpar för sitt liv

 

på din kind

glider en tår tyst spegelblank

himlen kastar blixtar

men allt jag hör är tårar… bara tårar…

 

som faller
de faller som stalaktiter
framför mig

jag faller
det är då jag faller handlöst
framför dig

det vi lova
det blåste bort i vinden
och dina tårar

dina tårar
de faller
som kristaller
från din kind

de faller som kristaller
från din kind

 

lita på mig

lita på att jag orkar med

när väggarna rasar in

och när marken viker sig

 

söker signal

en radiovåg över vatten svart

en isdimma mellan oss

halvvägs till nästan där

 

på din rygg

vilar tyngden av en hel värld

molnen kastar skuggor

men allt som hörs är tårar… svarta tårar…

 

som faller
de faller som stalaktiter
framför mig

jag faller
det är då jag faller handlöst
framför dig

det vi lova
det blåste bort i vinden
och dina tårar

dina tårar
de faller
som kristaller
från din kind

de faller som kristaller
från din kind


som diamanter

små kristaller

emot marken röd

av vårt blod som flyter kallt

 

en blick

kan säga mer

än tusen ord

emot en en tårpöl spegelblank

 

jag faller

jag faller

jag faller som en

giljotin framför dig

 

dina ögon

som diamanter

gråter ljudlöst

men de bränner hål inom mig…


när de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från min kind…
…de faller som kristaller från din kind…