Utan din skugga

Utan din skugga

det var så längesen nu

vi älskade varandra

går nu i monofoni

gör det svårt att andas

 

försatt mig i ett vakuum

ett gränsland långt långt borta

ditt hjärtas tomrum förblir

en igenbommad grotta

 

för ingen som stiger ombord

på ett sjunkande skepp

du sa det kort och koncist

och så beundrande lätt

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

önskar du kunde se mig

när regnet piskar mig blodig

men dina ögon är bleka

och dess blick melankolisk

 

det gör så ont att smaka

sötman av ditt namn

jag är din bortglömda eka

som du aldrig ror i land

 

skulle du ens vilja gråta

om mitt hjärta sluta slå

vet inte om jag vill veta

men vet att jag vill förstå

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

de gånger jag ser dig

så oförglömligt vacker

lyfter din blick upp mot skyn

som för att visa mig föraktet

å det

gör så ont att minnas ett vi

men att se ett jag och ett du

som inte ens kan ta mig i hand

det dödar mig långsamt

 

snälla ge mig en chans

att få känna din skugga en gång till

en allra sista dans

låt oss skiljas med leenden inuti

för jag har slutat att känna

sen du skar ut mitt hjärta med en rostig kniv

inget av då kan förändras

men utan dig vid min sida finns ingenting

och det gör så ont

 

det var så längesen nu

men det känns som igår

våran kärlek är över

men mina känslor består

 

försökte göra det rätta

men att älska någon är svårt

två brustna hjärtan som blöder

men bara ett av dem slår

Perrong 19b

Perrong 19b

ett stumt rop på hjälp

välsignat av ett svar

två fiskar emot strömmen

i ett svart och okänt hav

vi möttes mellan rader

tapetserade med hud

på perrong 19b

just när sommaren nåt sitt slut

dina ord blev kvar på tåget

mina fastna i din blick

där dina osäkra ben

sökte stöd när de gick

genom gator som vi drömt om

hela våra liv

på en trasig bänk, en kyss

under stjärnhimlen blev det vi

 

~

 

från varsin sida av ett rep

mot ett gemensamt mål

vi närma oss med myrsteg

men var så tätt intill ändå

för två negativa tal

multiplicerade blir plus

från ingenting till allt

långt bortom normer och förnuft

vi var rädda tillsammans

för att rädda varandra

min nocturne-svarta väg gavs ljus

när jag fick den med dig vandra

med karlavagnen på din arm

och din kropp intill min

så byggde vi ett vi i takt

med tårarna på din kind

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

din gnista brinner ner

min värld den brinner upp

jag kan inte andas

du får ingen luft

jag går i tusen bitar

du går mitt itu

du vet inte varför

men du vet att det är slut

mitt liv tillbaks på noll

tillbaks till samma man

din kropp den ligger kvar

men ditt hjärta är nån annanstans

i tanken står vi kvar

på samma tågperrong

men nu släpper du min hand

andas ut och vänder om

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

har älskat, jag älskar

kommer alltid älska dig

Snöänglar

Snöänglar

en vårvind

sjunger om liv

ett löfte om snö

kall och vit

som död

 

en viskning

bryter sig in

en lovsång om ljus

mjuk och varm

som du

 

om du vill ha

ett lustfyllt år

så har du kommit

vid fel tid

 

men om du vill ha

ett stort svart hål

så ska jag ge dig

hela mitt liv

 

en hägring

svekfull och blå

tidlös och grann

långsamt

ser jag klart

 

livlös

bräcklig och svag

du gav mig en bomb

hård och kall

som jag

 

om du vill ha

en fägring stor

så har du kommit

till fel plats

men om du vill ha

en idiot

så ska jag ge dig

mitt liv mitt allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon mot himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

i skuggan av hoppet så släpper jag allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon på himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

för förlorar jag dig så förlorar jag allt

 

en rysning

din doft hänger kvar

den håller mig varm

långsamt

ser jag klart

 

stilla

en gloria av is

du ligger bredvid

lika kall

som jag

som vi

Konsten att ta farväl

Konsten att ta farväl

vännerna

är färre nu

men tårarna är fler

ingen vill dansa

 

med en handgranat

som redan sprängts

broar brinner ner

kan inte andas

 

där jag går

en radioaktiv zon

uppförsbacke i downhill

drömmer om stup

 

jag är trött

trött på livet

på att aldrig räcka till

trött på ensamhet

 

bara en sekund

blir jag vad du vill

bara en minut

sen så ska jag sitta still

bara en dag

bara en timme till

 

ja bara en sekund

det är allt jag begär

bara en minut

sen blir jag allt det där

bara en dag

älskling var du än är

 

snälla lär mig

konsten att ta farväl

 

murarna

är så tunna nu

löftena likaså

ingen tid för oss

 

det gör ont

så obeskrivligt ont

att se sitt ödelagda liv

blekna bort

 

några sista ord

en sista pusselbit

allt ouppklarat står på rad

låt dem falla

 

jag är trött

trött på tårar

på att ständigt vara svag

trött på tomhet

 

bara en sekund

så blir jag vad du vill

bara en minut

sen så ska jag sitta still

bara en dag

bara en timme till

 

ja bara en sekund

det är allt jag begär

bara en minut

sen blir jag allt det där

bara en dag

älskling var du än är

 

snälla lär mig

konsten att ta farväl

 

~

 

jag ska kasta mig ut

jag ska vara stark

jag ska ge dig allt

du nånsin velat ha

jag ska skaffa mig hud

jag ska välja livet

jag ska hålla alla löften

som jag aldrig gav

 

om du bara stannar kvar..

Drömmar brinner tyst

Drömmar brinner tyst

ännu ett år

har blivit sand

vill vända håll

lämna allt jag kan

 

jag vill lära mig att leva

så som människor gör

jag är en ynklig själv, förlegad

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar 

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

 

en racklig båt

din hud sockervit

ett oändligt hav

en blick full av liv

 

där sjunker jag bredvid dig

utan båt och utanför

jag är en ynklig själ som vikt sig

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det brast tillslut

(det brast tillslut)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

(men det går)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

men det går

 

Krokodiltårar

Krokodiltårar

ensam

bara stjärnorna ser

tårarnas blanka spår

längs min kind

 

väntan

på någonting mer

en famn att kalla min

bara min

 

längtan

efter något som känns

nåt annat än det här

något varmt

 

fängslad

min vision är bortbränd

en rödrandig arm

blir min flykt

 

vinden blåser kallt

i såren ligger salt

vi alla dör ibland

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig

~

 

drömmar

inte längre i färg

aldrig lagom grått

bara svartvitt

 

hudlös

allt är dalar och berg

jag hatar det jag fått

den jag blivit (den jag är)

 

din kropp den går iväg

min kropp den går isär

jag håller i vår värld

för du ska aldrig, aldrig, aldrig lämna mig

~

 

långsamt

å så långsamt

går så långsamt

alltid långsamt

allt för långsamt

å så våldsam

blir så våldsamt

aldrig nånstans

å långsamt

så tappar jag kontroll

 

kan inte andas mer

men vågar inte dö

impulser drar mig ner

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig

 

 

 

Mjuka tassar, vassa klor

Mjuka tassar, vassa klor

nio liv

nio för mycket

(må detta va mitt sista)

 

längs gömda vägar

går jag långsamt

(bringar otur till den som tittar)

 

en skugga som

sover på dagen

(ser skräcken i folks blickar)

 

ett iskallt skal

men inuti mig

(finns en klocka som högljutt tickar)

 

ett väsen en vålnad
beväpnad med tårar
jag skrämmer den
oinitierade
(jag håller om dig tills du kvävs)

 

med målande kysser
du för och jag lyssnar
jag överlever
jag lever utan hud
(det är väl bara sån jag är)

 

så låt mig kyssa din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor

 

femhundra mil

i åska regn

(jag har ingenstans att gå)

 

en berömd profil

följer dina steg

(som en ljudlös metafor)

 

en skugga som

drunknat i mörker

(ses av stora såsom små)

 

din ludna slav

redo att dö

(tills mitt hjärta slutar slå)

 

ingen att skylla på
inget att tycka så
ingen kan fylla
ett hål som ständigt växer
(det sväljer mig inifrån)

 

mitt hjärta min svans ja
du håller balansen
jag faller, klöser tag
och drar dig ner
(det kommer alltid va vi två)

 

så låt mig kyssa din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor

(se på mig)

(ta på mig)

(älska mig)

(snälla älska mig)

ta mitt liv

(bara nio kvar)

   femhundra mil

   (jag är framme snart)

 

ensista strid

(ett sista slag)

   ett sista liv

   (bara du och jag)

 

så låt mig slicka din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor