Ordlöst mörker (âme soeur perdue)

Ordlöst mörker (âme soeur perdue)

möt min blick

i natthimlen

du som aldrig

älskat förut

 

vill ge dig nåt

att leva för

du som inte 

vågat tills nu

 

en sommarnatt

en solnedgång

en bänk, en kyss

ett liv

 

av väntan slut

bland tårars sus

ska himmelen

öppnas på nytt

 

i dina ögon

ett universum

av outforskade

land

 

å i ditt bröst

ett hjärta tyst

en spricka från en

kollaps

 

det kom så fort

en blick, tre ord

två sekunder av

eufori

 

kallsvett, gåshud

det är vår tur nu

att få somna med hopp

bredvid

 

du har varit ensam länge nu

dina hälar härdade av grus

 

ett blodrött mörker hänger över dig

bara mitt hjärta hör vad du gör med mig

 

ja du har varit ensam länge nu

men dina tårar reflekterar ljus

 

en livslång längtan hänger över mig

bara ditt hjärta hör hur jag behöver dig

~

 

din tystnad säger mig

mera saker om dig

än vad ord nånsin kunnat

 

å din

skyddssökande blick

visar mig vem jag är

 

det är det mest

logiska som finns

du och jag

 

tillsammans kan vi klara det här

(tillsammans ska vi klara det här)

 

du har varit ensam länge nu

dina hälar härdade av grus

 

ett blodrött mörker hänger över dig

bara mitt hjärta hör vad du gör med mig

 

ja du har varit ensam länge nu

men dina tårar reflekterar ljus

 

en livslång längtan hänger över mig

bara ditt hjärta hör hur jag behöver dig

 

ja du har varit ensam länge nu…

 

…men aldrig mer

 

möt min blick

i natthimlen

så vi tillsammans

kan se solen gå upp

igen

Fotspår i sanden

Fotspår i sanden

ekot hänger kvar

ett ljud som ingen hör

söker efter svar

på frågor som aldrig ställts

 

haltar i ruiner

som en gång var vårt hem

vem märker en orkan

när ens hjärta står på glänt

 

det är först i det tysta lugnet

efter stormen som dina knän

viker sig för rädslan

som tynger din nakna själ

 

som fotspår i sanden så sköljs de bort

orden som en gång betydde nåt

ängsliga löv i en sommarvind

längs vågornas sång där vi somna in

 

som fotspår i sanden så glöms vi bort

konturerna finns kvar likt ett minne blott

ditt hjärta försvann till en annan strand

men kärleken min den är likadan

 

luften den är kvav

vi lämnade den så

i ögat står jag kvar

bland känslor som aldrig känts

 

en kärlek tunn och sliten

jag tog en kniv och skar

du tvättade bort vårt blod

med en tvål lika röd som jag

 

kvar på toppen av ett isberg

vid en strand där vågor slår

mot kusten som ett täcke

där vi båda en gång sov

 

som fotspår i sanden försvinner vi

en kvarlämnad kropp ligger kall och vit

dess kamp efter liv leder ingenstans

min själ förblir fast mellan hav och land

 

som fotspår i sanden så glöms den kvar

kärleken vi delade du och jag

vid regnbågens slut längs en horisont

bland hetta och regn så blir väntan lång

 

tråden brister snart

tanken den var fin

en dröm ack underbar

men så ungdomligt naiv


som vind i en snöstorm

som vattnet i vin

som sömnlösa tårar

i en tragedi

som ord i en sång

som glöd i en brand

som sol över en

hundragradig strand

det hamnar i skuggan, överses

som blod från ett hjärta som sitter fel

som fotspår i sanden

fuktig och kall

 

det betyder inget alls.

Perrong 19b

Perrong 19b

ett stumt rop på hjälp

välsignat av ett svar

två fiskar emot strömmen

i ett svart och okänt hav

vi möttes mellan rader

tapetserade med hud

på perrong 19b

just när sommaren nåt sitt slut

dina ord blev kvar på tåget

mina fastna i din blick

där dina osäkra ben

sökte stöd när de gick

genom gator som vi drömt om

hela våra liv

på en trasig bänk, en kyss

under stjärnhimlen blev det vi

 

~

 

från varsin sida av ett rep

mot ett gemensamt mål

vi närma oss med myrsteg

men var så tätt intill ändå

för två negativa tal

multiplicerade blir plus

från ingenting till allt

långt bortom normer och förnuft

vi var rädda tillsammans

för att rädda varandra

min nocturne-svarta väg gavs ljus

när jag fick den med dig vandra

med karlavagnen på din arm

och din kropp intill min

så byggde vi ett vi i takt

med tårarna på din kind

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

din gnista brinner ner

min värld den brinner upp

jag kan inte andas

du får ingen luft

jag går i tusen bitar

du går mitt itu

du vet inte varför

men du vet att det är slut

mitt liv tillbaks på noll

tillbaks till samma man

din kropp den ligger kvar

men ditt hjärta är nån annanstans

i tanken står vi kvar

på samma tågperrong

men nu släpper du min hand

andas ut och vänder om

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

har älskat, jag älskar

kommer alltid älska dig