Dockteater (Utan utan utan)

Dockteater (Utan utan utan)

du räddade mitt liv

höll kniven mot min strupe

släppte

 

taget om dess grepp

så hänsynslöst och oförklarligt

hårt

 

som ett färglöst löv

tumult i vinden blåste

du

 

nytt liv i gamla vindar

i stormens sus

där vandrar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

 

försöker bygga ett försvar

en mur på falska grunder

som ett prata med ett barn

vackra ord följt av blixtar dunder

 

vi definieras av

våra val och våra tankar

ett krav att slippa krav

i vårt hav på botten

där drunknar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

försöker minnas vad du sa

ett nocturnesvart skratt i regnet

ifrån en himmel klar

kom ditt vrede så fånigt enkelt

 

lämnades jag kvar

en ängslig själ förföll

men dina kåta ögon gav

mig en sista blick

där är jag fängslad än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

en fågel i handen

flurazepam utblandat med vin

där i det djupaste vattnet

ett plötsligt rus av adrenalin

 

du bad mig stanna för natten

satt i klovar bakom din rullgardin

jag tror nog att det var skrattet

och din nakna kropp

som förtrollade min

~

*en dockteater du har mig i fångenskap och du drar mig längs trottoarer av glas och du sa följ kameran i den konkav som du la i din regi – hundra i vår publik – du styr mig från ditt bås på vinden ovan ljus och blå kulisser ligger det en hund begraven – inte du som gör de valen – gör allting för vem som helst när jag väl får känna smaken utav sötman de kan bringa – har nyckeln kring din bringa – snälla hjälp mig jag vill ut inte ruttna i din bur – ger inte ens ett ljud – av med hatten ser ett ljus men du säger en ska inte buga innan showen är slut…*

så jag följer dig 

Mjuka tassar, vassa klor

Mjuka tassar, vassa klor

nio liv

nio för mycket

(må detta va mitt sista)

 

längs gömda vägar

går jag långsamt

(bringar otur till den som tittar)

 

en skugga som

sover på dagen

(ser skräcken i folks blickar)

 

ett iskallt skal

men inuti mig

(finns en klocka som högljutt tickar)

 

ett väsen en vålnad
beväpnad med tårar
jag skrämmer den
oinitierade
(jag håller om dig tills du kvävs)

 

med målande kysser
du för och jag lyssnar
jag överlever
jag lever utan hud
(det är väl bara sån jag är)

 

så låt mig kyssa din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor

 

femhundra mil

i åska regn

(jag har ingenstans att gå)

 

en berömd profil

följer dina steg

(som en ljudlös metafor)

 

en skugga som

drunknat i mörker

(ses av stora såsom små)

 

din ludna slav

redo att dö

(tills mitt hjärta slutar slå)

 

ingen att skylla på
inget att tycka så
ingen kan fylla
ett hål som ständigt växer
(det sväljer mig inifrån)

 

mitt hjärta min svans ja
du håller balansen
jag faller, klöser tag
och drar dig ner
(det kommer alltid va vi två)

 

så låt mig kyssa din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor

(se på mig)

(ta på mig)

(älska mig)

(snälla älska mig)

ta mitt liv

(bara nio kvar)

   femhundra mil

   (jag är framme snart)

 

ensista strid

(ett sista slag)

   ett sista liv

   (bara du och jag)

 

så låt mig slicka din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor