tystnaden
den smakar salt
i regn
en inre röst
hon sjunger dig falskt
till sängs
ord som länge
höll sig små
i mig
men mot din hud
blev de så stora
som du
en injektion av splittrat glas
ett tappat mod som sen blev kvar
frågorna känns retoriska nu
när de står på rad
en droppe i ett stort svart hav
jag säger älskling du är allt jag har
men en sån som du faller inte för
en sån som jag
blodet
pumpar alltid snabbt
med dig
å varje ord
det blåser kallt
i mig
du måste leva
för att kunna dö
min vän
munnen ler
svärtan undangöms
igen
naken som ett litet barn
ett tappat skäl vars själ du stal
en sista fråga lika ful
som söker svar
en droppe i ett stort svart hav
jag säger älskling du är allt jag har
men en sån som du faller inte för
en sån som jag
du går iväg, jag går isär
du lämnar kvar, en sprucken värld
vill inte leva, kan inte dö
det är bara så jag är
Krokodiltårar 