under en talande himmel,
och dess strålande ljus
på ett spegelblankt vatten,
bland vågornas brus
med vind i mitt hår
och en hud kysst av sol
sitter jag i en livbåt och ror
-jag vill inte ha detta öde,
jag är ack allt för ung för att dö
i en träbåt av ångest
på ett hav söt av synd
passerar mitt liv i revy
har aldrig trott på liv
har aldrig trott på kärlek
men nu när ljusen har slocknat
och min färd nått sitt slut
så faller jag ner på knä
i ett rop på hjälp
dina sista minuter
kan räcka i dar
en döendes tårar
kan dränka ett hav
utan papper som fångar
dina få sista ord
så återstår bara din tro
-jag har levt ett liv fyllt av tvivel
jag har syndat och hädat ditt namn
i en träbåt av rädsla
på en himmels spegelbild
så ser jag din dömande blick
har aldrig trott på liv
har aldrig trott på kärlek
men nu när mörkret är här
och min resa är slut
så faller jag ner på knä
i ett rop på hjälp
och vid en kust till nån stad,
glider en träbåt in
i den sitter en man
med en tårsmittad blick,
tas emot av en hand
rädslan kantrar vid mörkret
där havet försvann
du har levt ditt liv fyllt av tvivel
utan en tro på nåt alls
men du är mitt barn,
och jag älskar dig som
inte ord kan beskriva så gråt
inte
har aldrig trott på liv
har aldrig trott på kärlek
men nu när allting är svart
och mitt liv nått sitt slut,
så känner jag kärlek på nytt,
jag tror på dig Gud
Krokodiltårar 