Drömmar brinner tyst

Drömmar brinner tyst

ännu ett år

har blivit sand

vill vända håll

lämna allt jag kan

 

jag vill lära mig att leva

så som människor gör

jag är en ynklig själv, förlegad

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar 

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

 

en racklig båt

din hud sockervit

ett oändligt hav

en blick full av liv

 

där sjunker jag bredvid dig

utan båt och utanför

jag är en ynklig själ som vikt sig

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det brast tillslut

(det brast tillslut)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

(men det går)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

men det går

 

En sån som jag

En sån som jag

tystnaden

den smakar salt

i regn

 

en inre röst

hon sjunger dig falskt

till sängs

 

ord som länge

höll sig små

i mig

 

men mot din hud

blev de så stora

som du

 

en injektion av splittrat glas

ett tappat mod som sen blev kvar

frågorna känns retoriska nu

när de står på rad

 

en droppe i ett stort svart hav

jag säger älskling du är allt jag har

men en sån som du faller inte för

en sån som jag

 

blodet

pumpar alltid snabbt

med dig

 

å varje ord

det blåser kallt

i mig

 

du måste leva

för att kunna dö

min vän

 

munnen ler

svärtan undangöms

igen

 

naken som ett litet barn

ett tappat skäl vars själ du stal

en sista fråga lika ful

som söker svar

 

en droppe i ett stort svart hav

jag säger älskling du är allt jag har

men en sån som du faller inte för

en sån som jag

 

du går iväg, jag går isär

du lämnar kvar, en sprucken värld

vill inte leva, kan inte dö

det är bara så jag är

Krokodiltårar

Krokodiltårar

ensam

bara stjärnorna ser

tårarnas blanka spår

längs min kind

 

väntan

på någonting mer

en famn att kalla min

bara min

 

längtan

efter något som känns

nåt annat än det här

något varmt

 

fängslad

min vision är bortbränd

en rödrandig arm

blir min flykt

 

vinden blåser kallt

i såren ligger salt

vi alla dör ibland

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig

~

 

drömmar

inte längre i färg

aldrig lagom grått

bara svartvitt

 

hudlös

allt är dalar och berg

jag hatar det jag fått

den jag blivit (den jag är)

 

din kropp den går iväg

min kropp den går isär

jag håller i vår värld

för du ska aldrig, aldrig, aldrig lämna mig

~

 

långsamt

å så långsamt

går så långsamt

alltid långsamt

allt för långsamt

å så våldsam

blir så våldsamt

aldrig nånstans

å långsamt

så tappar jag kontroll

 

kan inte andas mer

men vågar inte dö

impulser drar mig ner

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig

 

 

 

Mjuka tassar, vassa klor

Mjuka tassar, vassa klor

nio liv

nio för mycket

(må detta va mitt sista)

 

längs gömda vägar

går jag långsamt

(bringar otur till den som tittar)

 

en skugga som

sover på dagen

(ser skräcken i folks blickar)

 

ett iskallt skal

men inuti mig

(finns en klocka som högljutt tickar)

 

ett väsen en vålnad
beväpnad med tårar
jag skrämmer den
oinitierade
(jag håller om dig tills du kvävs)

 

med målande kysser
du för och jag lyssnar
jag överlever
jag lever utan hud
(det är väl bara sån jag är)

 

så låt mig kyssa din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor

 

femhundra mil

i åska regn

(jag har ingenstans att gå)

 

en berömd profil

följer dina steg

(som en ljudlös metafor)

 

en skugga som

drunknat i mörker

(ses av stora såsom små)

 

din ludna slav

redo att dö

(tills mitt hjärta slutar slå)

 

ingen att skylla på
inget att tycka så
ingen kan fylla
ett hål som ständigt växer
(det sväljer mig inifrån)

 

mitt hjärta min svans ja
du håller balansen
jag faller, klöser tag
och drar dig ner
(det kommer alltid va vi två)

 

så låt mig kyssa din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor

(se på mig)

(ta på mig)

(älska mig)

(snälla älska mig)

ta mitt liv

(bara nio kvar)

   femhundra mil

   (jag är framme snart)

 

ensista strid

(ett sista slag)

   ett sista liv

   (bara du och jag)

 

så låt mig slicka din bruna panna

snälla torka mitt svarta blod

jag visar dig sjuka tankar

förklädda med vackra ord

jag har varit sådan länge

sju år borttappat mod

så håll mina mjuka tassar

och känn mina vassa klor

Kristaller

Kristaller

stormen

lämnar ingen oberörd

en vit flagg hänger högt i skyn

myror i inbördeskrig

 

bara svart och vitt

regnet tungt av arsenik

dina läppar mot min hals

ljuset kämpar för sitt liv

 

på din kind

glider en tår tyst spegelblank

himlen kastar blixtar

men allt jag hör är tårar… bara tårar…

 

som faller
de faller som stalaktiter
framför mig

jag faller
det är då jag faller handlöst
framför dig

det vi lova
det blåste bort i vinden
och dina tårar

dina tårar
de faller
som kristaller
från din kind

de faller som kristaller
från din kind

 

lita på mig

lita på att jag orkar med

när väggarna rasar in

och när marken viker sig

 

söker signal

en radiovåg över vatten svart

en isdimma mellan oss

halvvägs till nästan där

 

på din rygg

vilar tyngden av en hel värld

molnen kastar skuggor

men allt som hörs är tårar… svarta tårar…

 

som faller
de faller som stalaktiter
framför mig

jag faller
det är då jag faller handlöst
framför dig

det vi lova
det blåste bort i vinden
och dina tårar

dina tårar
de faller
som kristaller
från din kind

de faller som kristaller
från din kind


som diamanter

små kristaller

emot marken röd

av vårt blod som flyter kallt

 

en blick

kan säga mer

än tusen ord

emot en en tårpöl spegelblank

 

jag faller

jag faller

jag faller som en

giljotin framför dig

 

dina ögon

som diamanter

gråter ljudlöst

men de bränner hål inom mig…


när de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från din kind…
…de faller som kristaller från min kind…
…de faller som kristaller från din kind…

 

En blick kan säga mer än tusen ord

En blick kan säga mer än tusen ord

 

håll min hand

jag kan inte se

led min själ

till elfenben

 

solblekt ogräs

blir till ved

snälla säg nåt

jag inte vet

 

en själ

orkar mer

än vad många tror

en blick

kan säga mer

än tusen ord

 

en explosion

ring klocka ring

snälla lova mig

ingenting

 

ditt slitna hår

i januarivind

snälla visa mig

att kärlek finns

 

en själ

orkar mer

än vad många tror

en blick

kan säga mer

än tusen ord

 

du har funnits

i mina drömmar

längre än du funnits

i mitt liv

 

snälla stanna kvar

Timglas utan sand

Timglas utan sand

en vacker melodi

som läpparna tar emot

men tonerna saknar liv

och jag får inte ut ett ord

tunga stenar ligger

oftast kvar längs ån

gör ont när vatten rinner

men du försöker ändå

vill bjuda upp till dans

men benen de står still

svanslös med en svans

inget räcker till

ett rum med tusen speglar

ser allt utom mig själv

när tårarna börjar blekna

börjar det om igen

ett timglas utan sand (tiden går)

tiden den står still (rinner ut)

när känslorna kommer fram (tiden går)

räcker jag inte till (bara minnena består)

vill inte längre känna (tiden går)

vill inte va mig själv (rinner ut)

jag hatar att erkänna (tiden går)

men jag behöver din hjälp (bara minnena består)

fast vid horisonten

kan inte blicka mer

till drömmen är jag fången

och du är allt jag ser

verkligheten bränner

ett vrinnande värmeljus

så mycket som man känner

försöker att blåsa ut

när visarna lämnat klockan

vill jag va din vän

fast när ljuset börjar slockan

börjar det om igen

ett timglas utan sand (tiden går)

tiden den står still (rinner ut)

när känslorna kommer fram (tiden går)

räcker jag inte till (bara minnena består)

vill inte längre känna (tiden går)

vill inte va mig själv (rinner ut)

jag hatar att erkänna (tiden går)

men jag behöver din hjälp (bara minnena består)

 

pulsen går i hundratretti, hjärtat bultar snabbt

kroppen skriker efter räddning, men ingen hör dess kall

röda ögon kallsvettig, håret i givakt

tanken på din närhet är det enda som håller mig i schack

 

schack matt, fuck allt, är det kärlek som jag känner?

vänner är underbart men det bränner så varmt, stämmer ej

hur rysningar väller, när din doft når mina sinnen

å när vi håller händer så blixtrar det ifrån himlen

 

hela kroppen den vill sova, men hjärtat bara värker

hjärnan spelar blåsorkester utan att noter läses

ett inbördeskrig, båda fronter är i öppen eld

men ingen som överlever striden när du krigar mot dig själv

 

ett timglas utan sand (tiden går)

tiden den står still (rinner ut)

när känslorna kommer fram (tiden går)

räcker jag inte till (bara minnena består)

vill inte längre känna (tiden går)

vill inte va mig själv (rinner ut)

jag hatar att erkänna (tiden går)

men jag behöver din hjälp (bara minnena består)

 

en vacker melodi

läpparna tar emot

vill sjunga den med dig

men jag saknar mod


den tunga stenen ligger

kvar vid samma damm

du kämpar och du sliter

men jag är likadan


ja jag är likadan

men älskar dig tusenfallt

utan någon chans

i detta timglas utan sand