Ordlöst mörker (âme soeur perdue)

Ordlöst mörker (âme soeur perdue)

möt min blick

i natthimlen

du som aldrig

älskat förut

 

vill ge dig nåt

att leva för

du som inte 

vågat tills nu

 

en sommarnatt

en solnedgång

en bänk, en kyss

ett liv

 

av väntan slut

bland tårars sus

ska himmelen

öppnas på nytt

 

i dina ögon

ett universum

av outforskade

land

 

å i ditt bröst

ett hjärta tyst

en spricka från en

kollaps

 

det kom så fort

en blick, tre ord

två sekunder av

eufori

 

kallsvett, gåshud

det är vår tur nu

att få somna med hopp

bredvid

 

du har varit ensam länge nu

dina hälar härdade av grus

 

ett blodrött mörker hänger över dig

bara mitt hjärta hör vad du gör med mig

 

ja du har varit ensam länge nu

men dina tårar reflekterar ljus

 

en livslång längtan hänger över mig

bara ditt hjärta hör hur jag behöver dig

~

 

din tystnad säger mig

mera saker om dig

än vad ord nånsin kunnat

 

å din

skyddssökande blick

visar mig vem jag är

 

det är det mest

logiska som finns

du och jag

 

tillsammans kan vi klara det här

(tillsammans ska vi klara det här)

 

du har varit ensam länge nu

dina hälar härdade av grus

 

ett blodrött mörker hänger över dig

bara mitt hjärta hör vad du gör med mig

 

ja du har varit ensam länge nu

men dina tårar reflekterar ljus

 

en livslång längtan hänger över mig

bara ditt hjärta hör hur jag behöver dig

 

ja du har varit ensam länge nu…

 

…men aldrig mer

 

möt min blick

i natthimlen

så vi tillsammans

kan se solen gå upp

igen

Kärnfysik

Kärnfysik

alla löften
vi en gång gav
alla orden
vi en gång sa

alla broar
som en gång brann
de har vi på nytt byggt upp
långt ifrån varann

 

alla chanser
vi en gång tog
alla känslor
vi aldrig förstod

all den lycka
vi en gång fann
all den glödheta kärlek
som spårlöst försvann

 

det finns så 
mycket i världen
som ingen 
kan förstå

nu pratar vi 
bara om vädret
jag är vinter 
du är vår

du går i 
kritvita kläder
jag bär samma svart
samma grå

för utan dig så har 
inget nåt värde
och utan mig 
kan du bli vad som helst

 

alla flygplan
som aldrig gick
alla minnen
vi aldrig fick

alla tårar
som en gång rann
alla sömnlösa nätter
vi låg där utan chans

 

det finns så 
mycket i världen
som ingen 
kan förstå

nu pratar vi 
bara om vädret
jag är vinter 
du är vår

du går i 
kritvita kläder
jag bär samma svart
samma grå

för utan dig så har 
inget nåt värde
och utan mig 
kan du bli vad som helst

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

mina röda ögon
läser de ord
som reflekteras i den
pöl

som dina tårar smaksatt
urskiljer ångest
i dess renaste
form

 

kanske är jag naiv
som försöker men
har inget annat val

för utan dig som du
förblir jag
ensam med mig själv

likt en ensam brandbil
som skvätter vatten
på en sol

vars värme lockar
jag vill
slukas i din eld

 

ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 


mina svala händer
klättrar långsamt
längs din iskalla
hud

som har gått i motvind länge
härdats genom hagel
åska, regn och
snö

om ensammast är starkast
så är vi ensamma
tillsammans

det är i dina brister
som
ljus kan sippra ut

likt en pelargon
som kapats
från sitt trygga bo

på väg att vissna
låt mig
va din spruckna vas

 


ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 

ett pussel inkomplett
mitt är likadant
tiden bytte månad
vi två vi blev kvar

du som så länge väntat
på en kärlek i rustning klädd
men du fick någon lika svag
du kan komma nu jag är beredd

Natt & Dag

Natt & Dag

jag har förlorat en tävling
jag har förlorat ett vad

i minnet du en hägring
emellan oss ett gap

vi reste oss ur röken
båda två med ärrad hud

din rygg är allt jag ser nu
där våran åtrå fann sitt slut

~

jag har förlorat min kärlek
jag har förlorat en vän

vi gick från närmaste närhet
till en kall och mur-klädd gräns

du hamna i skottelden
till mitt inbördeskrig

ett vådaskott blev döden
på det som kunde vart vårt liv

~

jag har förlorat min livslust
jag har förlorat mig själv

jag gick tills benen gav upp
men nu behöver jag din hjälp

ur kärlek är vi födda
och för kärlek ska vi dö

men när benen blir till aska
bildar inte alla rök

Fotspår i sanden

Fotspår i sanden

ekot hänger kvar

ett ljud som ingen hör

söker efter svar

på frågor som aldrig ställts

 

haltar i ruiner

som en gång var vårt hem

vem märker en orkan

när ens hjärta står på glänt

 

det är först i det tysta lugnet

efter stormen som dina knän

viker sig för rädslan

som tynger din nakna själ

 

som fotspår i sanden så sköljs de bort

orden som en gång betydde nåt

ängsliga löv i en sommarvind

längs vågornas sång där vi somna in

 

som fotspår i sanden så glöms vi bort

konturerna finns kvar likt ett minne blott

ditt hjärta försvann till en annan strand

men kärleken min den är likadan

 

luften den är kvav

vi lämnade den så

i ögat står jag kvar

bland känslor som aldrig känts

 

en kärlek tunn och sliten

jag tog en kniv och skar

du tvättade bort vårt blod

med en tvål lika röd som jag

 

kvar på toppen av ett isberg

vid en strand där vågor slår

mot kusten som ett täcke

där vi båda en gång sov

 

som fotspår i sanden försvinner vi

en kvarlämnad kropp ligger kall och vit

dess kamp efter liv leder ingenstans

min själ förblir fast mellan hav och land

 

som fotspår i sanden så glöms den kvar

kärleken vi delade du och jag

vid regnbågens slut längs en horisont

bland hetta och regn så blir väntan lång

 

tråden brister snart

tanken den var fin

en dröm ack underbar

men så ungdomligt naiv


som vind i en snöstorm

som vattnet i vin

som sömnlösa tårar

i en tragedi

som ord i en sång

som glöd i en brand

som sol över en

hundragradig strand

det hamnar i skuggan, överses

som blod från ett hjärta som sitter fel

som fotspår i sanden

fuktig och kall

 

det betyder inget alls.

Ateist i en livbåt

Ateist i en livbåt

under en talande himmel,
och dess strålande ljus
på ett spegelblankt vatten,
bland vågornas brus
med vind i mitt hår
och en hud kysst av sol 
sitter jag i en livbåt och ror

 

-jag vill inte ha detta öde, 
jag är ack allt för ung för att dö 
i en träbåt av ångest 
på ett hav söt av synd 
passerar mitt liv i revy

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när ljusen har slocknat 
och min färd nått sitt slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

dina sista minuter 
kan räcka i dar 
en döendes tårar 
kan dränka ett hav
utan papper som fångar 
dina få sista ord 
så återstår bara din tro

-jag har levt ett liv fyllt av tvivel 
jag har syndat och hädat ditt namn 
i en träbåt av rädsla 
på en himmels spegelbild 
så ser jag din dömande blick

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när mörkret är här 
och min resa är slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

och vid en kust till nån stad, 
glider en träbåt in 
i den sitter en man
med en tårsmittad blick, 
tas emot av en hand 
rädslan kantrar vid mörkret
där havet försvann

 

du har levt ditt liv fyllt av tvivel
utan en tro på nåt alls 
men du är mitt barn, 
och jag älskar dig som 
inte ord kan beskriva så gråt 
inte

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott kärlek 
men nu när allting är svart
och mitt liv nått sitt slut,
så känner jag kärlek på nytt

jag tror på dig Gud

Utan din skugga

Utan din skugga

det var så längesen nu

vi älskade varandra

går nu i monofoni

gör det svårt att andas

 

försatt mig i ett vakuum

ett gränsland långt långt borta

ditt hjärtas tomrum förblir

en igenbommad grotta

 

för ingen som stiger ombord

på ett sjunkande skepp

du sa det kort och koncist

och så beundrande lätt

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

önskar du kunde se mig

när regnet piskar mig blodig

men dina ögon är bleka

och dess blick melankolisk

 

det gör så ont att smaka

sötman av ditt namn

jag är din bortglömda eka

som du aldrig ror i land

 

skulle du ens vilja gråta

om mitt hjärta sluta slå

vet inte om jag vill veta

men vet att jag vill förstå

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

de gånger jag ser dig

så oförglömligt vacker

lyfter din blick upp mot skyn

som för att visa mig föraktet

å det

gör så ont att minnas ett vi

men att se ett jag och ett du

som inte ens kan ta mig i hand

det dödar mig långsamt

 

snälla ge mig en chans

att få känna din skugga en gång till

en allra sista dans

låt oss skiljas med leenden inuti

för jag har slutat att känna

sen du skar ut mitt hjärta med en rostig kniv

inget av då kan förändras

men utan dig vid min sida finns ingenting

och det gör så ont

 

det var så längesen nu

men det känns som igår

våran kärlek är över

men mina känslor består

 

försökte göra det rätta

men att älska någon är svårt

två brustna hjärtan som blöder

men bara ett av dem slår

Perrong 19b

Perrong 19b

ett stumt rop på hjälp

välsignat av ett svar

två fiskar emot strömmen

i ett svart och okänt hav

vi möttes mellan rader

tapetserade med hud

på perrong 19b

just när sommaren nåt sitt slut

dina ord blev kvar på tåget

mina fastna i din blick

där dina osäkra ben

sökte stöd när de gick

genom gator som vi drömt om

hela våra liv

på en trasig bänk, en kyss

under stjärnhimlen blev det vi

 

~

 

från varsin sida av ett rep

mot ett gemensamt mål

vi närma oss med myrsteg

men var så tätt intill ändå

för två negativa tal

multiplicerade blir plus

från ingenting till allt

långt bortom normer och förnuft

vi var rädda tillsammans

för att rädda varandra

min nocturne-svarta väg gavs ljus

när jag fick den med dig vandra

med karlavagnen på din arm

och din kropp intill min

så byggde vi ett vi i takt

med tårarna på din kind

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

din gnista brinner ner

min värld den brinner upp

jag kan inte andas

du får ingen luft

jag går i tusen bitar

du går mitt itu

du vet inte varför

men du vet att det är slut

mitt liv tillbaks på noll

tillbaks till samma man

din kropp den ligger kvar

men ditt hjärta är nån annanstans

i tanken står vi kvar

på samma tågperrong

men nu släpper du min hand

andas ut och vänder om

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

har älskat, jag älskar

kommer alltid älska dig

Snöänglar

Snöänglar

en vårvind

sjunger om liv

ett löfte om snö

kall och vit

som död

 

en viskning

bryter sig in

en lovsång om ljus

mjuk och varm

som du

 

om du vill ha

ett lustfyllt år

så har du kommit

vid fel tid

 

men om du vill ha

ett stort svart hål

så ska jag ge dig

hela mitt liv

 

en hägring

svekfull och blå

tidlös och grann

långsamt

ser jag klart

 

livlös

bräcklig och svag

du gav mig en bomb

hård och kall

som jag

 

om du vill ha

en fägring stor

så har du kommit

till fel plats

men om du vill ha

en idiot

så ska jag ge dig

mitt liv mitt allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon mot himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

i skuggan av hoppet så släpper jag allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon på himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

för förlorar jag dig så förlorar jag allt

 

en rysning

din doft hänger kvar

den håller mig varm

långsamt

ser jag klart

 

stilla

en gloria av is

du ligger bredvid

lika kall

som jag

som vi

Dockteater (Utan utan utan)

Dockteater (Utan utan utan)

du räddade mitt liv

höll kniven mot min strupe

släppte

 

taget om dess grepp

så hänsynslöst och oförklarligt

hårt

 

som ett färglöst löv

tumult i vinden blåste

du

 

nytt liv i gamla vindar

i stormens sus

där vandrar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

 

försöker bygga ett försvar

en mur på falska grunder

som ett prata med ett barn

vackra ord följt av blixtar dunder

 

vi definieras av

våra val och våra tankar

ett krav att slippa krav

i vårt hav på botten

där drunknar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

försöker minnas vad du sa

ett nocturnesvart skratt i regnet

ifrån en himmel klar

kom ditt vrede så fånigt enkelt

 

lämnades jag kvar

en ängslig själ förföll

men dina kåta ögon gav

mig en sista blick

där är jag fängslad än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

en fågel i handen

flurazepam utblandat med vin

där i det djupaste vattnet

ett plötsligt rus av adrenalin

 

du bad mig stanna för natten

satt i klovar bakom din rullgardin

jag tror nog att det var skrattet

och din nakna kropp

som förtrollade min

~

*en dockteater du har mig i fångenskap och du drar mig längs trottoarer av glas och du sa följ kameran i den konkav som du la i din regi – hundra i vår publik – du styr mig från ditt bås på vinden ovan ljus och blå kulisser ligger det en hund begraven – inte du som gör de valen – gör allting för vem som helst när jag väl får känna smaken utav sötman de kan bringa – har nyckeln kring din bringa – snälla hjälp mig jag vill ut inte ruttna i din bur – ger inte ens ett ljud – av med hatten ser ett ljus men du säger en ska inte buga innan showen är slut…*

så jag följer dig