Om jag hade en pistol

Om jag hade en pistol

om jag hade en pistol 
skulle allt bli bra
en nypa mod följt
av ett sista andetag

en explosion för
döva öron inga krav
ingen själ som hör
mitt hjärta slå sitt sista slag

 

slut på ammunition
finns inga drömmar kvar
där nattens dystra ton
ekar över tomma glas

som en injektion 
fylld med frågor utan svar
ensam med mig själv,
skakig som ett litet barn

 

men jag kämpar för att fly 
härifrån
långt bort från denna värld
från litium och rohypnol

jag drömmer om ny
chans att få
känna kärlek utan tårar
varför ska det va så svårt?

om jag bara hade en
pistol

 

om jag sakna empati 
skulle det va så lätt
att ta det liv
som jag lever ut på sämsta sätt

mellan ångest och mani
går jag pendlandes 
en vandrande tragedi
vilsen och väntandes
slut på gravitation
jag känner ingenting
finns inga löften kvar
kan inte sitta still

vill upp bland molnen
men himmelen den faller ner
om jag hade en pistol
skulle jag slippa se

 

men jag drömmer om en flykt
härifrån
till en plats där man får vara
utan impulser inifrån 

jag kämpar för en ny 
chans att få
känna tårar utan färger
utan ångest som trycker på!

om jag bara hade en
pistol

 

utan känslor 
skulle allting lösa sig
utan vänner 
kommer ingen sörja mig

inga texter, inga ord
ingen kämpaglöd
om jag hade en pistol
skulle jag vara d

Ateist i en livbåt

Ateist i en livbåt

under en talande himmel,
och dess strålande ljus
på ett spegelblankt vatten,
bland vågornas brus
med vind i mitt hår
och en hud kysst av sol 
sitter jag i en livbåt och ror

 

-jag vill inte ha detta öde, 
jag är ack allt för ung för att dö 
i en träbåt av ångest 
på ett hav söt av synd 
passerar mitt liv i revy

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när ljusen har slocknat 
och min färd nått sitt slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

dina sista minuter 
kan räcka i dar 
en döendes tårar 
kan dränka ett hav
utan papper som fångar 
dina få sista ord 
så återstår bara din tro

-jag har levt ett liv fyllt av tvivel 
jag har syndat och hädat ditt namn 
i en träbåt av rädsla 
på en himmels spegelbild 
så ser jag din dömande blick

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när mörkret är här 
och min resa är slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

och vid en kust till nån stad, 
glider en träbåt in 
i den sitter en man
med en tårsmittad blick, 
tas emot av en hand 
rädslan kantrar vid mörkret
där havet försvann

 

du har levt ditt liv fyllt av tvivel
utan en tro på nåt alls 
men du är mitt barn, 
och jag älskar dig som 
inte ord kan beskriva så gråt 
inte

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott kärlek 
men nu när allting är svart
och mitt liv nått sitt slut,
så känner jag kärlek på nytt

jag tror på dig Gud