Om jag hade en pistol

Om jag hade en pistol

om jag hade en pistol 
skulle allt bli bra
en nypa mod följt
av ett sista andetag

en explosion för
döva öron inga krav
ingen själ som hör
mitt hjärta slå sitt sista slag

 

slut på ammunition
finns inga drömmar kvar
där nattens dystra ton
ekar över tomma glas

som en injektion 
fylld med frågor utan svar
ensam med mig själv,
skakig som ett litet barn

 

men jag kämpar för att fly 
härifrån
långt bort från denna värld
från litium och rohypnol

jag drömmer om ny
chans att få
känna kärlek utan tårar
varför ska det va så svårt?

om jag bara hade en
pistol

 

om jag sakna empati 
skulle det va så lätt
att ta det liv
som jag lever ut på sämsta sätt

mellan ångest och mani
går jag pendlandes 
en vandrande tragedi
vilsen och väntandes
slut på gravitation
jag känner ingenting
finns inga löften kvar
kan inte sitta still

vill upp bland molnen
men himmelen den faller ner
om jag hade en pistol
skulle jag slippa se

 

men jag drömmer om en flykt
härifrån
till en plats där man får vara
utan impulser inifrån 

jag kämpar för en ny 
chans att få
känna tårar utan färger
utan ångest som trycker på!

om jag bara hade en
pistol

 

utan känslor 
skulle allting lösa sig
utan vänner 
kommer ingen sörja mig

inga texter, inga ord
ingen kämpaglöd
om jag hade en pistol
skulle jag vara d

En lögn, en dröm, en röst (Johanna)

En lögn, en dröm, en röst (Johanna)

du närmar
dig mig med
kirurgisk
precision

desarmerar
mitt hjärta
med mjuka ord
du valt

så noga
så obegripligt
stora mot
min hud

dess eko
klingar ljust
så oförglömligt
vackert, varm

som du

 

ett lugn som
stillar mitt
sjuka
sätt att se

en blick som
river murarna
jag rest
så vant

du såg mig
hörde mig
du höll mig kvar
vid liv

varenda
andetag
ett minne blekt av
tid, kallt

som jag

 

jag kan bara andas
när jag
vet att du ser på
en trött kanin

ensam i ett dike
hör allting
men ej ihop
kanske ett annat liv

 

det finns en vilja
att vara bra
det finns en önskan
om att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att va stark
men det är så svårt..

 

den enda
tillit som
jag
nånsin känt

en bro som
byggts med avsikt
att bli bränd
till aska jord

tårarna
lever kvar
i själen min
för gott och ont

du gav mig hopp
du gav mig liv
du gav mig nåt så
obeskrivligt stort

 

jag drömde att jag
var en fjäril
flög fri från förfall
men en sommarvind

blåste bort all färg
nu ser jag
bara vitt och svart
men aldrig grått

 

det finns en vilja
att vara bra
det finns en önskan
om att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att va stark
men det är så svårt
..

 

kanske ett annat liv…

kanske ett annat liv…           

           kanske ett annat liv…

kanske ett annat liv…                     

          

det finns en vilja
att  stanna kvar
det finns en önskan
att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att hålla hårt
men du måste gå..

~

det finns en vilja
den finns än kvar
det finns en önskan
en sista dag

det finns en dröm om
att bara få
va med dig
det är allt jag vill…

…kanske ett annat liv

det finns en vilja

den finns än kvar

det finns en önskan

en sista dag

det finns en lögn som

jag säger åt mig själv är sann

att det finns mening här

 

sen du försvann

Låt askan bli min jord

Låt askan bli min jord

vid horisontens slut

där drömmar får vara vad de vill

ett brutet sigill

visar dig dit

 

minnena

lämnar vi kvar

de vi en gång var

har vittrat ner till sand

 

och tiden den lämnar inga spår

den läker inga sår

den håller dig vid liv

håll mig vid liv

 

när du gör det, gör det snabbt

dra inte ut på lidandet

när du lämnar, lämna allt

du måste våga, måste låta

askan bli min jord

 

där stjärnbilderna möts

vid en utkant av hopp och misär

ett sista farväl

där hittar du mig

 

vårvinden

viner så sval

den lämnar mig svag

när den viskar ditt namn

 

och tårar de lämnar inga spår

jag räknar inga år

jag räknade med dig

jag älskade dig

 

när du gör det, gör det snabbt

dra inte ut på lidandet

när du lämnar, lämna allt

du måste våga, måste låta

askan bli min jord

 

jag älskade dig

Perrong 19b

Perrong 19b

ett stumt rop på hjälp

välsignat av ett svar

två fiskar emot strömmen

i ett svart och okänt hav

vi möttes mellan rader

tapetserade med hud

på perrong 19b

just när sommaren nåt sitt slut

dina ord blev kvar på tåget

mina fastna i din blick

där dina osäkra ben

sökte stöd när de gick

genom gator som vi drömt om

hela våra liv

på en trasig bänk, en kyss

under stjärnhimlen blev det vi

 

~

 

från varsin sida av ett rep

mot ett gemensamt mål

vi närma oss med myrsteg

men var så tätt intill ändå

för två negativa tal

multiplicerade blir plus

från ingenting till allt

långt bortom normer och förnuft

vi var rädda tillsammans

för att rädda varandra

min nocturne-svarta väg gavs ljus

när jag fick den med dig vandra

med karlavagnen på din arm

och din kropp intill min

så byggde vi ett vi i takt

med tårarna på din kind

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

din gnista brinner ner

min värld den brinner upp

jag kan inte andas

du får ingen luft

jag går i tusen bitar

du går mitt itu

du vet inte varför

men du vet att det är slut

mitt liv tillbaks på noll

tillbaks till samma man

din kropp den ligger kvar

men ditt hjärta är nån annanstans

i tanken står vi kvar

på samma tågperrong

men nu släpper du min hand

andas ut och vänder om

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

har älskat, jag älskar

kommer alltid älska dig

Snöänglar

Snöänglar

en vårvind

sjunger om liv

ett löfte om snö

kall och vit

som död

 

en viskning

bryter sig in

en lovsång om ljus

mjuk och varm

som du

 

om du vill ha

ett lustfyllt år

så har du kommit

vid fel tid

 

men om du vill ha

ett stort svart hål

så ska jag ge dig

hela mitt liv

 

en hägring

svekfull och blå

tidlös och grann

långsamt

ser jag klart

 

livlös

bräcklig och svag

du gav mig en bomb

hård och kall

som jag

 

om du vill ha

en fägring stor

så har du kommit

till fel plats

men om du vill ha

en idiot

så ska jag ge dig

mitt liv mitt allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon mot himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

i skuggan av hoppet så släpper jag allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon på himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

för förlorar jag dig så förlorar jag allt

 

en rysning

din doft hänger kvar

den håller mig varm

långsamt

ser jag klart

 

stilla

en gloria av is

du ligger bredvid

lika kall

som jag

som vi

Konsten att ta farväl

Konsten att ta farväl

vännerna

är färre nu

men tårarna är fler

ingen vill dansa

 

med en handgranat

som redan sprängts

broar brinner ner

kan inte andas

 

där jag går

en radioaktiv zon

uppförsbacke i downhill

drömmer om stup

 

jag är trött

trött på livet

på att aldrig räcka till

trött på ensamhet

 

bara en sekund

blir jag vad du vill

bara en minut

sen så ska jag sitta still

bara en dag

bara en timme till

 

ja bara en sekund

det är allt jag begär

bara en minut

sen blir jag allt det där

bara en dag

älskling var du än är

 

snälla lär mig

konsten att ta farväl

 

murarna

är så tunna nu

löftena likaså

ingen tid för oss

 

det gör ont

så obeskrivligt ont

att se sitt ödelagda liv

blekna bort

 

några sista ord

en sista pusselbit

allt ouppklarat står på rad

låt dem falla

 

jag är trött

trött på tårar

på att ständigt vara svag

trött på tomhet

 

bara en sekund

så blir jag vad du vill

bara en minut

sen så ska jag sitta still

bara en dag

bara en timme till

 

ja bara en sekund

det är allt jag begär

bara en minut

sen blir jag allt det där

bara en dag

älskling var du än är

 

snälla lär mig

konsten att ta farväl

 

~

 

jag ska kasta mig ut

jag ska vara stark

jag ska ge dig allt

du nånsin velat ha

jag ska skaffa mig hud

jag ska välja livet

jag ska hålla alla löften

som jag aldrig gav

 

om du bara stannar kvar..

Drömmar brinner tyst

Drömmar brinner tyst

ännu ett år

har blivit sand

vill vända håll

lämna allt jag kan

 

jag vill lära mig att leva

så som människor gör

jag är en ynklig själv, förlegad

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar 

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

 

en racklig båt

din hud sockervit

ett oändligt hav

en blick full av liv

 

där sjunker jag bredvid dig

utan båt och utanför

jag är en ynklig själ som vikt sig

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det brast tillslut

(det brast tillslut)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

(men det går)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

men det går