Delirium

Delirium

vaknar

är nån annan

svårt att andas 

luften här där

 

dagarna 

vävs samman

hav av saltsand

längs periferin

(vassa klor under skinnet)

(ljusår från mina sinnen)

(jag ser röster på väggen)

(inte jag där i sängen)

 

ett vrål

av en okänd röst

i mig

vem är du?

vem är jag?

skakar

söker hjärtslag

rädd och nervsvag

delirium

 

med

dissociationer

tappar orden

när numret slås igen

(vassa klor under skinnet)

(svarta hål i mitt inre)

(jag hör röster i regnet)

(inte jag där i sängen)

 

ett skrik

från en domedag

i mig

var är du?

var är jag?

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

mina röda ögon
läser de ord
som reflekteras i den
pöl

som dina tårar smaksatt
urskiljer ångest
i dess renaste
form

 

kanske är jag naiv
som försöker men
har inget annat val

för utan dig som du
förblir jag
ensam med mig själv

likt en ensam brandbil
som skvätter vatten
på en sol

vars värme lockar
jag vill
slukas i din eld

 

ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 


mina svala händer
klättrar långsamt
längs din iskalla
hud

som har gått i motvind länge
härdats genom hagel
åska, regn och
snö

om ensammast är starkast
så är vi ensamma
tillsammans

det är i dina brister
som
ljus kan sippra ut

likt en pelargon
som kapats
från sitt trygga bo

på väg att vissna
låt mig
va din spruckna vas

 


ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 

ett pussel inkomplett
mitt är likadant
tiden bytte månad
vi två vi blev kvar

du som så länge väntat
på en kärlek i rustning klädd
men du fick någon lika svag
du kan komma nu jag är beredd

Om jag hade en pistol

Om jag hade en pistol

om jag hade en pistol 
skulle allt bli bra
en nypa mod följt
av ett sista andetag

en explosion för
döva öron inga krav
ingen själ som hör
mitt hjärta slå sitt sista slag

 

slut på ammunition
finns inga drömmar kvar
där nattens dystra ton
ekar över tomma glas

som en injektion 
fylld med frågor utan svar
ensam med mig själv,
skakig som ett litet barn

 

men jag kämpar för att fly 
härifrån
långt bort från denna värld
från litium och rohypnol

jag drömmer om ny
chans att få
känna kärlek utan tårar
varför ska det va så svårt?

om jag bara hade en
pistol

 

om jag sakna empati 
skulle det va så lätt
att ta det liv
som jag lever ut på sämsta sätt

mellan ångest och mani
går jag pendlandes 
en vandrande tragedi
vilsen och väntandes
slut på gravitation
jag känner ingenting
finns inga löften kvar
kan inte sitta still

vill upp bland molnen
men himmelen den faller ner
om jag hade en pistol
skulle jag slippa se

 

men jag drömmer om en flykt
härifrån
till en plats där man får vara
utan impulser inifrån 

jag kämpar för en ny 
chans att få
känna tårar utan färger
utan ångest som trycker på!

om jag bara hade en
pistol

 

utan känslor 
skulle allting lösa sig
utan vänner 
kommer ingen sörja mig

inga texter, inga ord
ingen kämpaglöd
om jag hade en pistol
skulle jag vara d

En lögn, en dröm, en röst (Johanna)

En lögn, en dröm, en röst (Johanna)

du närmar
dig mig med
kirurgisk
precision

desarmerar
mitt hjärta
med mjuka ord
du valt

så noga
så obegripligt
stora mot
min hud

dess eko
klingar ljust
så oförglömligt
vackert, varm

som du

 

ett lugn som
stillar mitt
sjuka
sätt att se

en blick som
river murarna
jag rest
så vant

du såg mig
hörde mig
du höll mig kvar
vid liv

varenda
andetag
ett minne blekt av
tid, kallt

som jag

 

jag kan bara andas
när jag
vet att du ser på
en trött kanin

ensam i ett dike
hör allting
men ej ihop
kanske ett annat liv

 

det finns en vilja
att vara bra
det finns en önskan
om att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att va stark
men det är så svårt..

 

den enda
tillit som
jag
nånsin känt

en bro som
byggts med avsikt
att bli bränd
till aska jord

tårarna
lever kvar
i själen min
för gott och ont

du gav mig hopp
du gav mig liv
du gav mig nåt så
obeskrivligt stort

 

jag drömde att jag
var en fjäril
flög fri från förfall
men en sommarvind

blåste bort all färg
nu ser jag
bara vitt och svart
men aldrig grått

 

det finns en vilja
att vara bra
det finns en önskan
om att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att va stark
men det är så svårt
..

 

kanske ett annat liv…

kanske ett annat liv…           

           kanske ett annat liv…

kanske ett annat liv…                     

          

det finns en vilja
att  stanna kvar
det finns en önskan
att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att hålla hårt
men du måste gå..

~

det finns en vilja
den finns än kvar
det finns en önskan
en sista dag

det finns en dröm om
att bara få
va med dig
det är allt jag vill…

…kanske ett annat liv

det finns en vilja

den finns än kvar

det finns en önskan

en sista dag

det finns en lögn som

jag säger åt mig själv är sann

att det finns mening här

 

sen du försvann

Fotspår i sanden

Fotspår i sanden

ekot hänger kvar

ett ljud som ingen hör

söker efter svar

på frågor som aldrig ställts

 

haltar i ruiner

som en gång var vårt hem

vem märker en orkan

när ens hjärta står på glänt

 

det är först i det tysta lugnet

efter stormen som dina knän

viker sig för rädslan

som tynger din nakna själ

 

som fotspår i sanden så sköljs de bort

orden som en gång betydde nåt

ängsliga löv i en sommarvind

längs vågornas sång där vi somna in

 

som fotspår i sanden så glöms vi bort

konturerna finns kvar likt ett minne blott

ditt hjärta försvann till en annan strand

men kärleken min den är likadan

 

luften den är kvav

vi lämnade den så

i ögat står jag kvar

bland känslor som aldrig känts

 

en kärlek tunn och sliten

jag tog en kniv och skar

du tvättade bort vårt blod

med en tvål lika röd som jag

 

kvar på toppen av ett isberg

vid en strand där vågor slår

mot kusten som ett täcke

där vi båda en gång sov

 

som fotspår i sanden försvinner vi

en kvarlämnad kropp ligger kall och vit

dess kamp efter liv leder ingenstans

min själ förblir fast mellan hav och land

 

som fotspår i sanden så glöms den kvar

kärleken vi delade du och jag

vid regnbågens slut längs en horisont

bland hetta och regn så blir väntan lång

 

tråden brister snart

tanken den var fin

en dröm ack underbar

men så ungdomligt naiv


som vind i en snöstorm

som vattnet i vin

som sömnlösa tårar

i en tragedi

som ord i en sång

som glöd i en brand

som sol över en

hundragradig strand

det hamnar i skuggan, överses

som blod från ett hjärta som sitter fel

som fotspår i sanden

fuktig och kall

 

det betyder inget alls.

Ateist i en livbåt

Ateist i en livbåt

under en talande himmel,
och dess strålande ljus
på ett spegelblankt vatten,
bland vågornas brus
med vind i mitt hår
och en hud kysst av sol 
sitter jag i en livbåt och ror

 

-jag vill inte ha detta öde, 
jag är ack allt för ung för att dö 
i en träbåt av ångest 
på ett hav söt av synd 
passerar mitt liv i revy

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när ljusen har slocknat 
och min färd nått sitt slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

dina sista minuter 
kan räcka i dar 
en döendes tårar 
kan dränka ett hav
utan papper som fångar 
dina få sista ord 
så återstår bara din tro

-jag har levt ett liv fyllt av tvivel 
jag har syndat och hädat ditt namn 
i en träbåt av rädsla 
på en himmels spegelbild 
så ser jag din dömande blick

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när mörkret är här 
och min resa är slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

och vid en kust till nån stad, 
glider en träbåt in 
i den sitter en man
med en tårsmittad blick, 
tas emot av en hand 
rädslan kantrar vid mörkret
där havet försvann

 

du har levt ditt liv fyllt av tvivel
utan en tro på nåt alls 
men du är mitt barn, 
och jag älskar dig som 
inte ord kan beskriva så gråt 
inte

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott kärlek 
men nu när allting är svart
och mitt liv nått sitt slut,
så känner jag kärlek på nytt

jag tror på dig Gud

Utan din skugga

Utan din skugga

det var så längesen nu

vi älskade varandra

går nu i monofoni

gör det svårt att andas

 

försatt mig i ett vakuum

ett gränsland långt långt borta

ditt hjärtas tomrum förblir

en igenbommad grotta

 

för ingen som stiger ombord

på ett sjunkande skepp

du sa det kort och koncist

och så beundrande lätt

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

önskar du kunde se mig

när regnet piskar mig blodig

men dina ögon är bleka

och dess blick melankolisk

 

det gör så ont att smaka

sötman av ditt namn

jag är din bortglömda eka

som du aldrig ror i land

 

skulle du ens vilja gråta

om mitt hjärta sluta slå

vet inte om jag vill veta

men vet att jag vill förstå

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

de gånger jag ser dig

så oförglömligt vacker

lyfter din blick upp mot skyn

som för att visa mig föraktet

å det

gör så ont att minnas ett vi

men att se ett jag och ett du

som inte ens kan ta mig i hand

det dödar mig långsamt

 

snälla ge mig en chans

att få känna din skugga en gång till

en allra sista dans

låt oss skiljas med leenden inuti

för jag har slutat att känna

sen du skar ut mitt hjärta med en rostig kniv

inget av då kan förändras

men utan dig vid min sida finns ingenting

och det gör så ont

 

det var så längesen nu

men det känns som igår

våran kärlek är över

men mina känslor består

 

försökte göra det rätta

men att älska någon är svårt

två brustna hjärtan som blöder

men bara ett av dem slår