Läs

Natt & Dag

Natt & Dag

jag har förlorat en tävling
jag har förlorat ett vad

i minnet du en hägring
emellan oss ett gap

vi reste oss ur röken
båda två med ärrad hud

din rygg är allt jag ser nu
där våran åtrå fann sitt slut

~

jag har förlorat min kärlek
jag har förlorat en vän

vi gick från närmaste närhet
till en kall och mur-klädd gräns

du hamna i skottelden
till mitt inbördeskrig

ett vådaskott blev döden
på det som kunde vart vårt liv

~

jag har förlorat min livslust
jag har förlorat mig själv

jag gick tills benen gav upp
men nu behöver jag din hjälp

ur kärlek är vi födda
och för kärlek ska vi dö

men när benen blir till aska
bildar inte alla rök

Fotspår i sanden

Fotspår i sanden

ekot hänger kvar

ett ljud som ingen hör

söker efter svar

på frågor som aldrig ställts

 

haltar i ruiner

som en gång var vårt hem

vem märker en orkan

när ens hjärta står på glänt

 

det är först i det tysta lugnet

efter stormen som dina knän

viker sig för rädslan

som tynger din nakna själ

 

som fotspår i sanden så sköljs de bort

orden som en gång betydde nåt

ängsliga löv i en sommarvind

längs vågornas sång där vi somna in

 

som fotspår i sanden så glöms vi bort

konturerna finns kvar likt ett minne blott

ditt hjärta försvann till en annan strand

men kärleken min den är likadan

 

luften den är kvav

vi lämnade den så

i ögat står jag kvar

bland känslor som aldrig känts

 

en kärlek tunn och sliten

jag tog en kniv och skar

du tvättade bort vårt blod

med en tvål lika röd som jag

 

kvar på toppen av ett isberg

vid en strand där vågor slår

mot kusten som ett täcke

där vi båda en gång sov

 

som fotspår i sanden försvinner vi

en kvarlämnad kropp ligger kall och vit

dess kamp efter liv leder ingenstans

min själ förblir fast mellan hav och land

 

som fotspår i sanden så glöms den kvar

kärleken vi delade du och jag

vid regnbågens slut längs en horisont

bland hetta och regn så blir väntan lång

 

tråden brister snart

tanken den var fin

en dröm ack underbar

men så ungdomligt naiv


som vind i en snöstorm

som vattnet i vin

som sömnlösa tårar

i en tragedi

som ord i en sång

som glöd i en brand

som sol över en

hundragradig strand

det hamnar i skuggan, överses

som blod från ett hjärta som sitter fel

som fotspår i sanden

fuktig och kall

 

det betyder inget alls.

Låt askan bli min jord

Låt askan bli min jord

vid horisontens slut

där drömmar får vara vad de vill

ett brutet sigill

visar dig dit

 

minnena

lämnar vi kvar

de vi en gång var

har vittrat ner till sand

 

och tiden den lämnar inga spår

den läker inga sår

den håller dig vid liv

håll mig vid liv

 

när du gör det, gör det snabbt

dra inte ut på lidandet

när du lämnar, lämna allt

du måste våga, måste låta

askan bli min jord

 

där stjärnbilderna möts

vid en utkant av hopp och misär

ett sista farväl

där hittar du mig

 

vårvinden

viner så sval

den lämnar mig svag

när den viskar ditt namn

 

och tårar de lämnar inga spår

jag räknar inga år

jag räknade med dig

jag älskade dig

 

när du gör det, gör det snabbt

dra inte ut på lidandet

när du lämnar, lämna allt

du måste våga, måste låta

askan bli min jord

 

jag älskade dig

Ateist i en livbåt

Ateist i en livbåt

under en talande himmel,
och dess strålande ljus
på ett spegelblankt vatten,
bland vågornas brus
med vind i mitt hår
och en hud kysst av sol 
sitter jag i en livbåt och ror

 

-jag vill inte ha detta öde, 
jag är ack allt för ung för att dö 
i en träbåt av ångest 
på ett hav söt av synd 
passerar mitt liv i revy

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när ljusen har slocknat 
och min färd nått sitt slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

dina sista minuter 
kan räcka i dar 
en döendes tårar 
kan dränka ett hav
utan papper som fångar 
dina få sista ord 
så återstår bara din tro

-jag har levt ett liv fyllt av tvivel 
jag har syndat och hädat ditt namn 
i en träbåt av rädsla 
på en himmels spegelbild 
så ser jag din dömande blick

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när mörkret är här 
och min resa är slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

och vid en kust till nån stad, 
glider en träbåt in 
i den sitter en man
med en tårsmittad blick, 
tas emot av en hand 
rädslan kantrar vid mörkret
där havet försvann

 

du har levt ditt liv fyllt av tvivel
utan en tro på nåt alls 
men du är mitt barn, 
och jag älskar dig som 
inte ord kan beskriva så gråt 
inte

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott kärlek 
men nu när allting är svart
och mitt liv nått sitt slut,
så känner jag kärlek på nytt

jag tror på dig Gud

Utan din skugga

Utan din skugga

det var så längesen nu

vi älskade varandra

går nu i monofoni

gör det svårt att andas

 

försatt mig i ett vakuum

ett gränsland långt långt borta

ditt hjärtas tomrum förblir

en igenbommad grotta

 

för ingen som stiger ombord

på ett sjunkande skepp

du sa det kort och koncist

och så beundrande lätt

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

önskar du kunde se mig

när regnet piskar mig blodig

men dina ögon är bleka

och dess blick melankolisk

 

det gör så ont att smaka

sötman av ditt namn

jag är din bortglömda eka

som du aldrig ror i land

 

skulle du ens vilja gråta

om mitt hjärta sluta slå

vet inte om jag vill veta

men vet att jag vill förstå

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

de gånger jag ser dig

så oförglömligt vacker

lyfter din blick upp mot skyn

som för att visa mig föraktet

å det

gör så ont att minnas ett vi

men att se ett jag och ett du

som inte ens kan ta mig i hand

det dödar mig långsamt

 

snälla ge mig en chans

att få känna din skugga en gång till

en allra sista dans

låt oss skiljas med leenden inuti

för jag har slutat att känna

sen du skar ut mitt hjärta med en rostig kniv

inget av då kan förändras

men utan dig vid min sida finns ingenting

och det gör så ont

 

det var så längesen nu

men det känns som igår

våran kärlek är över

men mina känslor består

 

försökte göra det rätta

men att älska någon är svårt

två brustna hjärtan som blöder

men bara ett av dem slår

Perrong 19b

Perrong 19b

ett stumt rop på hjälp

välsignat av ett svar

två fiskar emot strömmen

i ett svart och okänt hav

vi möttes mellan rader

tapetserade med hud

på perrong 19b

just när sommaren nåt sitt slut

dina ord blev kvar på tåget

mina fastna i din blick

där dina osäkra ben

sökte stöd när de gick

genom gator som vi drömt om

hela våra liv

på en trasig bänk, en kyss

under stjärnhimlen blev det vi

 

~

 

från varsin sida av ett rep

mot ett gemensamt mål

vi närma oss med myrsteg

men var så tätt intill ändå

för två negativa tal

multiplicerade blir plus

från ingenting till allt

långt bortom normer och förnuft

vi var rädda tillsammans

för att rädda varandra

min nocturne-svarta väg gavs ljus

när jag fick den med dig vandra

med karlavagnen på din arm

och din kropp intill min

så byggde vi ett vi i takt

med tårarna på din kind

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

din gnista brinner ner

min värld den brinner upp

jag kan inte andas

du får ingen luft

jag går i tusen bitar

du går mitt itu

du vet inte varför

men du vet att det är slut

mitt liv tillbaks på noll

tillbaks till samma man

din kropp den ligger kvar

men ditt hjärta är nån annanstans

i tanken står vi kvar

på samma tågperrong

men nu släpper du min hand

andas ut och vänder om

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

har älskat, jag älskar

kommer alltid älska dig

Snöänglar

Snöänglar

en vårvind

sjunger om liv

ett löfte om snö

kall och vit

som död

 

en viskning

bryter sig in

en lovsång om ljus

mjuk och varm

som du

 

om du vill ha

ett lustfyllt år

så har du kommit

vid fel tid

 

men om du vill ha

ett stort svart hål

så ska jag ge dig

hela mitt liv

 

en hägring

svekfull och blå

tidlös och grann

långsamt

ser jag klart

 

livlös

bräcklig och svag

du gav mig en bomb

hård och kall

som jag

 

om du vill ha

en fägring stor

så har du kommit

till fel plats

men om du vill ha

en idiot

så ska jag ge dig

mitt liv mitt allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon mot himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

i skuggan av hoppet så släpper jag allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon på himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

för förlorar jag dig så förlorar jag allt

 

en rysning

din doft hänger kvar

den håller mig varm

långsamt

ser jag klart

 

stilla

en gloria av is

du ligger bredvid

lika kall

som jag

som vi