ett stumt rop på hjälp
välsignat av ett svar
två fiskar emot strömmen
i ett svart och okänt hav
vi möttes mellan rader
tapetserade med hud
på perrong 19b
just när sommaren nåt sitt slut
dina ord blev kvar på tåget
mina fastna i din blick
där dina osäkra ben
sökte stöd när de gick
genom gator som vi drömt om
hela våra liv
på en trasig bänk, en kyss
under stjärnhimlen blev det vi
~
från varsin sida av ett rep
mot ett gemensamt mål
vi närma oss med myrsteg
men var så tätt intill ändå
för två negativa tal
multiplicerade blir plus
från ingenting till allt
långt bortom normer och förnuft
vi var rädda tillsammans
för att rädda varandra
min nocturne-svarta väg gavs ljus
när jag fick den med dig vandra
med karlavagnen på din arm
och din kropp intill min
så byggde vi ett vi i takt
med tårarna på din kind
förlåt, förlåt, förlåt, nej
snälla säg inte förlåt
förlåt, förlåt, förlåt mig
snälla förlåt mig
din gnista brinner ner
min värld den brinner upp
jag kan inte andas
du får ingen luft
jag går i tusen bitar
du går mitt itu
du vet inte varför
men du vet att det är slut
mitt liv tillbaks på noll
tillbaks till samma man
din kropp den ligger kvar
men ditt hjärta är nån annanstans
i tanken står vi kvar
på samma tågperrong
men nu släpper du min hand
andas ut och vänder om
förlåt, förlåt, förlåt, nej
snälla säg inte förlåt
förlåt, förlåt, förlåt mig
snälla förlåt mig
har älskat, jag älskar
kommer alltid älska dig
Krokodiltårar 