Ateist i en livbåt

Ateist i en livbåt

under en talande himmel,
och dess strålande ljus
på ett spegelblankt vatten,
bland vågornas brus
med vind i mitt hår
och en hud kysst av sol 
sitter jag i en livbåt och ror

 

-jag vill inte ha detta öde, 
jag är ack allt för ung för att dö 
i en träbåt av ångest 
på ett hav söt av synd 
passerar mitt liv i revy

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när ljusen har slocknat 
och min färd nått sitt slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

dina sista minuter 
kan räcka i dar 
en döendes tårar 
kan dränka ett hav
utan papper som fångar 
dina få sista ord 
så återstår bara din tro

-jag har levt ett liv fyllt av tvivel 
jag har syndat och hädat ditt namn 
i en träbåt av rädsla 
på en himmels spegelbild 
så ser jag din dömande blick

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott på kärlek 
men nu när mörkret är här 
och min resa är slut 
så faller jag ner på knä 
i ett rop på hjälp

 

och vid en kust till nån stad, 
glider en träbåt in 
i den sitter en man
med en tårsmittad blick, 
tas emot av en hand 
rädslan kantrar vid mörkret
där havet försvann

 

du har levt ditt liv fyllt av tvivel
utan en tro på nåt alls 
men du är mitt barn, 
och jag älskar dig som 
inte ord kan beskriva så gråt 
inte

 

har aldrig trott på liv 
har aldrig trott kärlek 
men nu när allting är svart
och mitt liv nått sitt slut,
så känner jag kärlek på nytt

jag tror på dig Gud

Utan din skugga

Utan din skugga

det var så längesen nu

vi älskade varandra

går nu i monofoni

gör det svårt att andas

 

försatt mig i ett vakuum

ett gränsland långt långt borta

ditt hjärtas tomrum förblir

en igenbommad grotta

 

för ingen som stiger ombord

på ett sjunkande skepp

du sa det kort och koncist

och så beundrande lätt

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

önskar du kunde se mig

när regnet piskar mig blodig

men dina ögon är bleka

och dess blick melankolisk

 

det gör så ont att smaka

sötman av ditt namn

jag är din bortglömda eka

som du aldrig ror i land

 

skulle du ens vilja gråta

om mitt hjärta sluta slå

vet inte om jag vill veta

men vet att jag vill förstå

 

jag vill inte se

en värld utan din skugga tätt intill

jag vill inte ha

en framtid utan dig bredvid

jag vill inte känna

med ett hjärta som slår förgäves

jag vill inte leva

ett liv utan ditt

ett liv utan dig

ett liv utan din

(skugga)

 

de gånger jag ser dig

så oförglömligt vacker

lyfter din blick upp mot skyn

som för att visa mig föraktet

å det

gör så ont att minnas ett vi

men att se ett jag och ett du

som inte ens kan ta mig i hand

det dödar mig långsamt

 

snälla ge mig en chans

att få känna din skugga en gång till

en allra sista dans

låt oss skiljas med leenden inuti

för jag har slutat att känna

sen du skar ut mitt hjärta med en rostig kniv

inget av då kan förändras

men utan dig vid min sida finns ingenting

och det gör så ont

 

det var så längesen nu

men det känns som igår

våran kärlek är över

men mina känslor består

 

försökte göra det rätta

men att älska någon är svårt

två brustna hjärtan som blöder

men bara ett av dem slår

Perrong 19b

Perrong 19b

ett stumt rop på hjälp

välsignat av ett svar

två fiskar emot strömmen

i ett svart och okänt hav

vi möttes mellan rader

tapetserade med hud

på perrong 19b

just när sommaren nåt sitt slut

dina ord blev kvar på tåget

mina fastna i din blick

där dina osäkra ben

sökte stöd när de gick

genom gator som vi drömt om

hela våra liv

på en trasig bänk, en kyss

under stjärnhimlen blev det vi

 

~

 

från varsin sida av ett rep

mot ett gemensamt mål

vi närma oss med myrsteg

men var så tätt intill ändå

för två negativa tal

multiplicerade blir plus

från ingenting till allt

långt bortom normer och förnuft

vi var rädda tillsammans

för att rädda varandra

min nocturne-svarta väg gavs ljus

när jag fick den med dig vandra

med karlavagnen på din arm

och din kropp intill min

så byggde vi ett vi i takt

med tårarna på din kind

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

din gnista brinner ner

min värld den brinner upp

jag kan inte andas

du får ingen luft

jag går i tusen bitar

du går mitt itu

du vet inte varför

men du vet att det är slut

mitt liv tillbaks på noll

tillbaks till samma man

din kropp den ligger kvar

men ditt hjärta är nån annanstans

i tanken står vi kvar

på samma tågperrong

men nu släpper du min hand

andas ut och vänder om

 

förlåt, förlåt, förlåt, nej

snälla säg inte förlåt

förlåt, förlåt, förlåt mig

snälla förlåt mig

 

har älskat, jag älskar

kommer alltid älska dig

Snöänglar

Snöänglar

en vårvind

sjunger om liv

ett löfte om snö

kall och vit

som död

 

en viskning

bryter sig in

en lovsång om ljus

mjuk och varm

som du

 

om du vill ha

ett lustfyllt år

så har du kommit

vid fel tid

 

men om du vill ha

ett stort svart hål

så ska jag ge dig

hela mitt liv

 

en hägring

svekfull och blå

tidlös och grann

långsamt

ser jag klart

 

livlös

bräcklig och svag

du gav mig en bomb

hård och kall

som jag

 

om du vill ha

en fägring stor

så har du kommit

till fel plats

men om du vill ha

en idiot

så ska jag ge dig

mitt liv mitt allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon mot himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

i skuggan av hoppet så släpper jag allt

 

blicken är invänd, ryggen är kall

ögon på himlen har fått mig på fall

jag plaskar förgäves, klamrar mig fast

för förlorar jag dig så förlorar jag allt

 

en rysning

din doft hänger kvar

den håller mig varm

långsamt

ser jag klart

 

stilla

en gloria av is

du ligger bredvid

lika kall

som jag

som vi

Dockteater (Utan utan utan)

Dockteater (Utan utan utan)

du räddade mitt liv

höll kniven mot min strupe

släppte

 

taget om dess grepp

så hänsynslöst och oförklarligt

hårt

 

som ett färglöst löv

tumult i vinden blåste

du

 

nytt liv i gamla vindar

i stormens sus

där vandrar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

 

försöker bygga ett försvar

en mur på falska grunder

som ett prata med ett barn

vackra ord följt av blixtar dunder

 

vi definieras av

våra val och våra tankar

ett krav att slippa krav

i vårt hav på botten

där drunknar jag än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

försöker minnas vad du sa

ett nocturnesvart skratt i regnet

ifrån en himmel klar

kom ditt vrede så fånigt enkelt

 

lämnades jag kvar

en ängslig själ förföll

men dina kåta ögon gav

mig en sista blick

där är jag fängslad än

 

jag försöker lyssna

men jag ser bara

dina läppar

mmm så mjuka

jag vet att ljuset

vid tunnelns slut

inte är stort nog

för oss båda

men om jag når dit

innan du gör

så väntar jag där

för jag kan inte leva

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

jag är en marionett

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

medveten om trådarna

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

(utan)     (utan)

utan dig

står jag frusen fast

utan dig

så är jag bara smuts

 

en fågel i handen

flurazepam utblandat med vin

där i det djupaste vattnet

ett plötsligt rus av adrenalin

 

du bad mig stanna för natten

satt i klovar bakom din rullgardin

jag tror nog att det var skrattet

och din nakna kropp

som förtrollade min

~

*en dockteater du har mig i fångenskap och du drar mig längs trottoarer av glas och du sa följ kameran i den konkav som du la i din regi – hundra i vår publik – du styr mig från ditt bås på vinden ovan ljus och blå kulisser ligger det en hund begraven – inte du som gör de valen – gör allting för vem som helst när jag väl får känna smaken utav sötman de kan bringa – har nyckeln kring din bringa – snälla hjälp mig jag vill ut inte ruttna i din bur – ger inte ens ett ljud – av med hatten ser ett ljus men du säger en ska inte buga innan showen är slut…*

så jag följer dig 

Konsten att ta farväl

Konsten att ta farväl

vännerna

är färre nu

men tårarna är fler

ingen vill dansa

 

med en handgranat

som redan sprängts

broar brinner ner

kan inte andas

 

där jag går

en radioaktiv zon

uppförsbacke i downhill

drömmer om stup

 

jag är trött

trött på livet

på att aldrig räcka till

trött på ensamhet

 

bara en sekund

blir jag vad du vill

bara en minut

sen så ska jag sitta still

bara en dag

bara en timme till

 

ja bara en sekund

det är allt jag begär

bara en minut

sen blir jag allt det där

bara en dag

älskling var du än är

 

snälla lär mig

konsten att ta farväl

 

murarna

är så tunna nu

löftena likaså

ingen tid för oss

 

det gör ont

så obeskrivligt ont

att se sitt ödelagda liv

blekna bort

 

några sista ord

en sista pusselbit

allt ouppklarat står på rad

låt dem falla

 

jag är trött

trött på tårar

på att ständigt vara svag

trött på tomhet

 

bara en sekund

så blir jag vad du vill

bara en minut

sen så ska jag sitta still

bara en dag

bara en timme till

 

ja bara en sekund

det är allt jag begär

bara en minut

sen blir jag allt det där

bara en dag

älskling var du än är

 

snälla lär mig

konsten att ta farväl

 

~

 

jag ska kasta mig ut

jag ska vara stark

jag ska ge dig allt

du nånsin velat ha

jag ska skaffa mig hud

jag ska välja livet

jag ska hålla alla löften

som jag aldrig gav

 

om du bara stannar kvar..

Svartvitt (tårstänk)

Svartvitt (tårstänk)

 

becksvart

blodstänk

iskall

tomhet

 

skändad

lämnad

ensam

så ensam

~

 

kritvit

tårdränkt

växande

molnighet

 

fjättrat

hjärta

smärtsamt

så smärtsamt

~

 

svartvit

eldsjäl

aldrig

nån där

 

blöder

söker

livslust

nån livslust

~

Drömmar brinner tyst

Drömmar brinner tyst

ännu ett år

har blivit sand

vill vända håll

lämna allt jag kan

 

jag vill lära mig att leva

så som människor gör

jag är en ynklig själv, förlegad

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar 

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

 

en racklig båt

din hud sockervit

ett oändligt hav

en blick full av liv

 

där sjunker jag bredvid dig

utan båt och utanför

jag är en ynklig själ som vikt sig

i en kropp blytung och skör

 

den första gången jag såg dig

dina blytunga tårar

föll

 

skrev en melodi om hopp

drömmar brinner tyst

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det brast tillslut

(det brast tillslut)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

(men det går)

 

diamanter

bakom galler

tusen chanser

det blir tufft

men det går

 

En sån som jag

En sån som jag

tystnaden

den smakar salt

i regn

 

en inre röst

hon sjunger dig falskt

till sängs

 

ord som länge

höll sig små

i mig

 

men mot din hud

blev de så stora

som du

 

en injektion av splittrat glas

ett tappat mod som sen blev kvar

frågorna känns retoriska nu

när de står på rad

 

en droppe i ett stort svart hav

jag säger älskling du är allt jag har

men en sån som du faller inte för

en sån som jag

 

blodet

pumpar alltid snabbt

med dig

 

å varje ord

det blåser kallt

i mig

 

du måste leva

för att kunna dö

min vän

 

munnen ler

svärtan undangöms

igen

 

naken som ett litet barn

ett tappat skäl vars själ du stal

en sista fråga lika ful

som söker svar

 

en droppe i ett stort svart hav

jag säger älskling du är allt jag har

men en sån som du faller inte för

en sån som jag

 

du går iväg, jag går isär

du lämnar kvar, en sprucken värld

vill inte leva, kan inte dö

det är bara så jag är

Krokodiltårar

Krokodiltårar

ensam

bara stjärnorna ser

tårarnas blanka spår

längs min kind

 

väntan

på någonting mer

en famn att kalla min

bara min

 

längtan

efter något som känns

nåt annat än det här

något varmt

 

fängslad

min vision är bortbränd

en rödrandig arm

blir min flykt

 

vinden blåser kallt

i såren ligger salt

vi alla dör ibland

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig

~

 

drömmar

inte längre i färg

aldrig lagom grått

bara svartvitt

 

hudlös

allt är dalar och berg

jag hatar det jag fått

den jag blivit (den jag är)

 

din kropp den går iväg

min kropp den går isär

jag håller i vår värld

för du ska aldrig, aldrig, aldrig lämna mig

~

 

långsamt

å så långsamt

går så långsamt

alltid långsamt

allt för långsamt

å så våldsam

blir så våldsamt

aldrig nånstans

å långsamt

så tappar jag kontroll

 

kan inte andas mer

men vågar inte dö

impulser drar mig ner

men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig