Hemligheter, Okategoriserade

Hemligheter

(en väldigt gammal text)

alla har vi dem
både stora och små
vissa på egen hand
andra delas på två

finns de du inte förstår
kanske inte behöver
finns de som läker sår
och de som bara blöder

de kan lasta tungt
då är de svåra att hålla
lätta att kasta runt
som jongleringsbollar

men för många i luften
och du tappar dem till slut
när follen är ljummen
så är det lätt att hamna i ett hjul

att hamna i ett mönster
har jag försagt mig igen?
är lite som ett fönster
med neddragen persienn

en igenbommad damm
lite vatten sipprar ut
men eventuellt så brister allt
då blir det snabbt akut

~
själv kan jag bevara dem
om du vill berätta
så lita på att jag klarar det

för jag vet hur det känns
att bli sviken av en vän
fått det man givit sålt
vidare för tio spänn

~
ja som sagt så kan de skada
kan användas som vapen emot
dem som inte kan försvaras

vissa har dött för alltid
men de flesta lever än
vissa har ändrat världen
andra konserverar den

en av dem få ägodelar
som ingen kan ta ifrån dig
det enda som blir starkare
ju hårdare du håller

släpper du garden, släpper du taget
och lättar på trycket
finns ingen som kan säga
att du döljer dem för mycket

vissa som leder till förstörelse

andra som leder till kämpaglöd

vissa som leder till uppgörelser

min kommer leda mig till min död

Kärnfysik

Kärnfysik

alla löften
vi en gång gav
alla orden
vi en gång sa

alla broar
som en gång brann
de har vi på nytt byggt upp
långt ifrån varann

 

alla chanser
vi en gång tog
alla känslor
vi aldrig förstod

all den lycka
vi en gång fann
all den glödheta kärlek
som spårlöst försvann

 

det finns så 
mycket i världen
som ingen 
kan förstå

nu pratar vi 
bara om vädret
jag är vinter 
du är vår

du går i 
kritvita kläder
jag bär samma svart
samma grå

för utan dig så har 
inget nåt värde
och utan mig 
kan du bli vad som helst

 

alla flygplan
som aldrig gick
alla minnen
vi aldrig fick

alla tårar
som en gång rann
alla sömnlösa nätter
vi låg där utan chans

 

det finns så 
mycket i världen
som ingen 
kan förstå

nu pratar vi 
bara om vädret
jag är vinter 
du är vår

du går i 
kritvita kläder
jag bär samma svart
samma grå

för utan dig så har 
inget nåt värde
och utan mig 
kan du bli vad som helst

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

Ge mig ditt mörker (Negativa tal)

mina röda ögon
läser de ord
som reflekteras i den
pöl

som dina tårar smaksatt
urskiljer ångest
i dess renaste
form

 

kanske är jag naiv
som försöker men
har inget annat val

för utan dig som du
förblir jag
ensam med mig själv

likt en ensam brandbil
som skvätter vatten
på en sol

vars värme lockar
jag vill
slukas i din eld

 

ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 


mina svala händer
klättrar långsamt
längs din iskalla
hud

som har gått i motvind länge
härdats genom hagel
åska, regn och
snö

om ensammast är starkast
så är vi ensamma
tillsammans

det är i dina brister
som
ljus kan sippra ut

likt en pelargon
som kapats
från sitt trygga bo

på väg att vissna
låt mig
va din spruckna vas

 


ge mig ditt mörker nu
vem som helst kan älska
en mänska som
aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du
du kan skrika, gråta
rivas tänker
ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften
bildar i
slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt
så låt mig
älska dina fel

 

ett pussel inkomplett
mitt är likadant
tiden bytte månad
vi två vi blev kvar

du som så länge väntat
på en kärlek i rustning klädd
men du fick någon lika svag
du kan komma nu jag är beredd

Om jag hade en pistol

Om jag hade en pistol

om jag hade en pistol 
skulle allt bli bra
en nypa mod följt
av ett sista andetag

en explosion för
döva öron inga krav
ingen själ som hör
mitt hjärta slå sitt sista slag

 

slut på ammunition
finns inga drömmar kvar
där nattens dystra ton
ekar över tomma glas

som en injektion 
fylld med frågor utan svar
ensam med mig själv,
skakig som ett litet barn

 

men jag kämpar för att fly 
härifrån
långt bort från denna värld
från litium och rohypnol

jag drömmer om ny
chans att få
känna kärlek utan tårar
varför ska det va så svårt?

om jag bara hade en
pistol

 

om jag sakna empati 
skulle det va så lätt
att ta det liv
som jag lever ut på sämsta sätt

mellan ångest och mani
går jag pendlandes 
en vandrande tragedi
vilsen och väntandes
slut på gravitation
jag känner ingenting
finns inga löften kvar
kan inte sitta still

vill upp bland molnen
men himmelen den faller ner
om jag hade en pistol
skulle jag slippa se

 

men jag drömmer om en flykt
härifrån
till en plats där man får vara
utan impulser inifrån 

jag kämpar för en ny 
chans att få
känna tårar utan färger
utan ångest som trycker på!

om jag bara hade en
pistol

 

utan känslor 
skulle allting lösa sig
utan vänner 
kommer ingen sörja mig

inga texter, inga ord
ingen kämpaglöd
om jag hade en pistol
skulle jag vara d

En lögn, en dröm, en röst (Johanna)

En lögn, en dröm, en röst (Johanna)

du närmar
dig mig med
kirurgisk
precision

desarmerar
mitt hjärta
med mjuka ord
du valt

så noga
så obegripligt
stora mot
min hud

dess eko
klingar ljust
så oförglömligt
vackert, varm

som du

 

ett lugn som
stillar mitt
sjuka
sätt att se

en blick som
river murarna
jag rest
så vant

du såg mig
hörde mig
du höll mig kvar
vid liv

varenda
andetag
ett minne blekt av
tid, kallt

som jag

 

jag kan bara andas
när jag
vet att du ser på
en trött kanin

ensam i ett dike
hör allting
men ej ihop
kanske ett annat liv

 

det finns en vilja
att vara bra
det finns en önskan
om att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att va stark
men det är så svårt..

 

den enda
tillit som
jag
nånsin känt

en bro som
byggts med avsikt
att bli bränd
till aska jord

tårarna
lever kvar
i själen min
för gott och ont

du gav mig hopp
du gav mig liv
du gav mig nåt så
obeskrivligt stort

 

jag drömde att jag
var en fjäril
flög fri från förfall
men en sommarvind

blåste bort all färg
nu ser jag
bara vitt och svart
men aldrig grått

 

det finns en vilja
att vara bra
det finns en önskan
om att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att va stark
men det är så svårt
..

 

kanske ett annat liv…

kanske ett annat liv…           

           kanske ett annat liv…

kanske ett annat liv…                     

          

det finns en vilja
att  stanna kvar
det finns en önskan
att göra rätt

det finns en röst som
säger åt mig
att hålla hårt
men du måste gå..

~

det finns en vilja
den finns än kvar
det finns en önskan
en sista dag

det finns en dröm om
att bara få
va med dig
det är allt jag vill…

…kanske ett annat liv

det finns en vilja

den finns än kvar

det finns en önskan

en sista dag

det finns en lögn som

jag säger åt mig själv är sann

att det finns mening här

 

sen du försvann

Natt & Dag

Natt & Dag

jag har förlorat en tävling
jag har förlorat ett vad

i minnet du en hägring
emellan oss ett gap

vi reste oss ur röken
båda två med ärrad hud

din rygg är allt jag ser nu
där våran åtrå fann sitt slut

~

jag har förlorat min kärlek
jag har förlorat en vän

vi gick från närmaste närhet
till en kall och mur-klädd gräns

du hamna i skottelden
till mitt inbördeskrig

ett vådaskott blev döden
på det som kunde vart vårt liv

~

jag har förlorat min livslust
jag har förlorat mig själv

jag gick tills benen gav upp
men nu behöver jag din hjälp

ur kärlek är vi födda
och för kärlek ska vi dö

men när benen blir till aska
bildar inte alla rök

Fotspår i sanden

Fotspår i sanden

ekot hänger kvar

ett ljud som ingen hör

söker efter svar

på frågor som aldrig ställts

 

haltar i ruiner

som en gång var vårt hem

vem märker en orkan

när ens hjärta står på glänt

 

det är först i det tysta lugnet

efter stormen som dina knän

viker sig för rädslan

som tynger din nakna själ

 

som fotspår i sanden så sköljs de bort

orden som en gång betydde nåt

ängsliga löv i en sommarvind

längs vågornas sång där vi somna in

 

som fotspår i sanden så glöms vi bort

konturerna finns kvar likt ett minne blott

ditt hjärta försvann till en annan strand

men kärleken min den är likadan

 

luften den är kvav

vi lämnade den så

i ögat står jag kvar

bland känslor som aldrig känts

 

en kärlek tunn och sliten

jag tog en kniv och skar

du tvättade bort vårt blod

med en tvål lika röd som jag

 

kvar på toppen av ett isberg

vid en strand där vågor slår

mot kusten som ett täcke

där vi båda en gång sov

 

som fotspår i sanden försvinner vi

en kvarlämnad kropp ligger kall och vit

dess kamp efter liv leder ingenstans

min själ förblir fast mellan hav och land

 

som fotspår i sanden så glöms den kvar

kärleken vi delade du och jag

vid regnbågens slut längs en horisont

bland hetta och regn så blir väntan lång

 

tråden brister snart

tanken den var fin

en dröm ack underbar

men så ungdomligt naiv


som vind i en snöstorm

som vattnet i vin

som sömnlösa tårar

i en tragedi

som ord i en sång

som glöd i en brand

som sol över en

hundragradig strand

det hamnar i skuggan, överses

som blod från ett hjärta som sitter fel

som fotspår i sanden

fuktig och kall

 

det betyder inget alls.