du räddade mitt liv
höll kniven mot min strupe
släppte
taget om dess grepp
så hänsynslöst och oförklarligt
hårt
som ett färglöst löv
tumult i vinden blåste
du
nytt liv i gamla vindar
i stormens sus
där vandrar jag än
jag försöker lyssna
men jag ser bara
dina läppar
mmm så mjuka
jag vet att ljuset
vid tunnelns slut
inte är stort nog
för oss båda
men om jag når dit
innan du gör
så väntar jag där
för jag kan inte leva
försöker bygga ett försvar
en mur på falska grunder
som ett prata med ett barn
vackra ord följt av blixtar dunder
vi definieras av
våra val och våra tankar
ett krav att slippa krav
i vårt hav på botten
där drunknar jag än
jag försöker lyssna
men jag ser bara
dina läppar
mmm så mjuka
jag vet att ljuset
vid tunnelns slut
inte är stort nog
för oss båda
men om jag når dit
innan du gör
så väntar jag där
för jag kan inte leva
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
jag är en marionett
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
medveten om trådarna
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
utan dig
står jag frusen fast
utan dig
så är jag bara smuts
försöker minnas vad du sa
ett nocturnesvart skratt i regnet
ifrån en himmel klar
kom ditt vrede så fånigt enkelt
lämnades jag kvar
en ängslig själ förföll
men dina kåta ögon gav
mig en sista blick
där är jag fängslad än
jag försöker lyssna
men jag ser bara
dina läppar
mmm så mjuka
jag vet att ljuset
vid tunnelns slut
inte är stort nog
för oss båda
men om jag når dit
innan du gör
så väntar jag där
för jag kan inte leva
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
jag är en marionett
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
medveten om trådarna
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
(utan) (utan)
utan dig
står jag frusen fast
utan dig
så är jag bara smuts
en fågel i handen
flurazepam utblandat med vin
där i det djupaste vattnet
ett plötsligt rus av adrenalin
du bad mig stanna för natten
satt i klovar bakom din rullgardin
jag tror nog att det var skrattet
och din nakna kropp
som förtrollade min
~
*en dockteater du har mig i fångenskap och du drar mig längs trottoarer av glas och du sa följ kameran i den konkav som du la i din regi – hundra i vår publik – du styr mig från ditt bås på vinden ovan ljus och blå kulisser ligger det en hund begraven – inte du som gör de valen – gör allting för vem som helst när jag väl får känna smaken utav sötman de kan bringa – har nyckeln kring din bringa – snälla hjälp mig jag vill ut inte ruttna i din bur – ger inte ens ett ljud – av med hatten ser ett ljus men du säger en ska inte buga innan showen är slut…*
så jag följer dig
Krokodiltårar 