ensam
bara stjärnorna ser
tårarnas blanka spår
längs min kind
väntan
på någonting mer
en famn att kalla min
bara min
längtan
efter något som känns
nåt annat än det här
något varmt
fängslad
min vision är bortbränd
en rödrandig arm
blir min flykt
vinden blåser kallt
i såren ligger salt
vi alla dör ibland
men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig
~
drömmar
inte längre i färg
aldrig lagom grått
bara svartvitt
hudlös
allt är dalar och berg
jag hatar det jag fått
den jag blivit (den jag är)
din kropp den går iväg
min kropp den går isär
jag håller i vår värld
för du ska aldrig, aldrig, aldrig lämna mig
~
långsamt
å så långsamt
går så långsamt
alltid långsamt
allt för långsamt
å så våldsam
blir så våldsamt
aldrig nånstans
å långsamt
så tappar jag kontroll
kan inte andas mer
men vågar inte dö
impulser drar mig ner
men jag ska aldrig, aldrig, aldrig lämna dig
Krokodiltårar 